Det sägs att finansminister Anders Borg (M) vill avskaffa överskottsmålet i statens finanser. Det sägs också från en rad organisationer, ekonomer och expolitiker att detta är bra. En del S-politiker tillägger surt att det nog beror på att Borg planerar en riktigt fläskig valbudget till hösten, med skattesänkningar och satsningar på till exempel utbildning. Det kan han mycket väl göra också. Och ändå behålla överskottsmålet.
Målet att ha en procents överskott i statens finanser ”över en konjunkturcykel” är under ständig diskussion. För dryga tre år sedan kom en arbetsgrupp på finansdepartementet fram till att det skulle behållas. Uppföljningen av målet skulle bli tydligare men inte ”mekanisk” då man alltid ska väga in det rådande konjunkturläget. Det måste alltid finnas möjlighet till att stimulera en ekonomi som frusit fast, och det är överskotten som ger den möjligheten.
Nu har Sverige, och övriga västländer, cyklat i uppförsbacke i snart fem år. De stora överskotten från åren dessförinnan har gjort att statsskulden halverats, från 70 till 35 procent av BNP. En expansiv höstbudget 2013 ligger därför i linje med det finanspolitiska ramverket. Konjunkturcykeln är betydligt längre än vad som var brukligt när målen sattes upp, men den finns.
På samma sätt anklagas finansministern för att ha bytt fot om Europas skuldkrisländer. Efter tisdagens finansministermöte sade Borg att ”det behövs mer energi i Europas ekonomi”. Krisländerna måste få uppskov med återbetalningsplanerna och kunna satsa för att uppnå tillväxt, fortsatte han. Är detta samme man som tidigare förespråkat åtstramning, att snabbt komma ned till maximalt tre procents budgetunderskott, undras det.
En intervju med Anders Borg i Die Welt för två år sedan fick också rubriken ”Grekland måste spara” (DN 28/5 2011). Men i artikeln talar Borg om behovet av ett reformerat pensionssystem, om försäljningar av statliga bolag och om det nödvändiga i att betala skatt. Renodlad åtstramning är det inte tal om, endast ökade intäkter som ett sätt att komma i balans.
Men om strukturomvandlingen i Sydeuropa gått för långsamt, eller om förslagen varit politiskt omöjliga att genomföra (vilket flera gånger varit fallet) måste det till ett annat komplement till åtstramningen, rimligen då åtgärder för att uppnå tillväxt. Där är vi nu.
På onsdagen kom Finanspolitiska rådet med en rapport som slog fast att överskottsmålet inte kommer att nås heller 2013, men att finanspolitiken ”i stora drag varit framgångsrik” i att ta Sverige genom krisen. Så länge det inte motbevisas att det finanspolitiska ramverket tjänar oss väl bör det ligga fast. Och då ska det inte användas som slagträ för att vinna kortsiktiga inrikespolitiska poänger, vare sig av regering eller av opposition. En ansvarsfull höstbudget som missar målet är att vänta, och att föredra i rådande läge.