Mälaren ses av de flesta av de mer än 2 miljoner människor som lever i Mälardalen som en fri nyttighet som tillhandahåller dricksvatten, skridskois och glittrande fjärdar, transportmöjligheter och sjöutsikt som höjer värdet av den egna bostaden. Allt detta kan enligt Chalmers i Göteborg värderas till 40 miljarder kronor. Vad som händer när havsnivån stiger och om Saltsjön då skulle tränga in i sötvattensjön Mälaren tänker antagligen färre på.
På länsstyrelserna runt Mälaren grubblar man dock över olika scenarier som kan bli tänkbara i slutet av detta sekel. En nyckel till Mälardalens framtid är hur det lyckas att reglera vattennivåerna i Saltsjön och Mälaren vid Slussen i Stockholm i första hand. Det är inte stora marginaler det handlar om och man har att ta hänsyn till flera faktorer samtidigt, klimatpåverkan i form av höjda havsnivåer, landhöjningen och andra tillflöden till sjön via åar och kanaler.
Det är en komplicerad och mångfacetterad problembild och den presenterades i veckan vid ett möte som länsstyrelserna i länen runt Mälaren arrangerade i Västerås.
Ombyggnaden av Slussen står ju på tur och det är ingalunda den estetiska utformningen av Slussen ovan vattnet som är den största och viktigaste frågan utan snarare att man får en kapacitetshöjning av själva slussfunktionen.
Men detta är inte tillräckligt och det pågår nu en diskussion om hur man ska kunna anpassa Mälaren mot ett stigande hav. Att sätta ned foten är mera bråttom än det kan te sig. Planeringen av nödvändiga förändringar kan inte vänta alltför länge. I en utredning som de fem länsstyrelserna i Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västmanland och Örebro gjort har man tre alternativ. Ett är att inte göra något alls vilket skulle innebära att Mälaren återgår till att bli en havsvik. Ett andra alternativ är att höja nivån i Mälaren i samma takt som det stigande havet. Konsekvenserna av detta skulle bli dramatiska. Nya dricksvattenreservoarer för Mälardalens befolkning måste hittas och den strandnära byggenskapen måste överges. Ett tredje alternativ är att bygga barriärer och vallar i Stockholms skärgård så att havets nivåhöjning begränsas.
Mälaren är ett riksintresse enligt de kriterier som finns i kapitel 3 och 4 i Miljöbalken och det är möjligt att det kommer att krävas en central funktion som planerar regleringen av Mälaren och Saltsjön på 100 års sikt. Alltför stora värden står på spel om ingenting görs eller fel åtgärder vidtas.
Under tiden finns det mycket som kan göras för att förändra riskbilden. Dit hör att minska utsläpp från trafik genom att föra över mer gods på insjöfarten. Om järnhanteringen får ett uppsving kan mycket av godset från Bergslagen fraktas på båt över Mälaren. En annan är att kommunerna för en ansvarsfull planering och avstår från strandnära byggenskap.
Det viktigaste är dock en djup insikt om Mälarens riskbild.