Förskolepraktikanten som förmodligen har förgripit sig på ett flertal barn på en förskola i Kalmar län rör upp känslorna långt utanför de kretsar som själva är engagerade i förskolan som personal eller föräldrar. Det är naturligt. Detta hör till sådant som bara inte får hända.
Dessbättre är det ovanligt. Och det är också viktigt att lära av historien. Förskolan har alltid varit en kvinnodominerad arbetsplats. Idag är tre procent av de anställda i kommunala förskolor män, i fristående förskolor är det nästan dubbelt så många men det är inte något jämställt yrke.
Varför är det så få män som vill arbeta i förskolan? Det som ligger närmast till hands är att visa på lönen. Kvinnodominerade yrken har ofta lägre löner. Men det är ett dumt svar. Visserligen är förskollärare och barnskötare lågavlönade men det är också ett bristyrke där det på många orter går att förhandla sig till tämligen hyfsade anställningsvillkor. Om man jämför med handeln är löneläget gott och till många affärer går det utmärkt att rekrytera män.
Då ligger det närmare till hands att se tillbaka drygt 20 år i tiden. På 70- och 80-talen ökade antalet män i förskolan. Från låga nivåer, förvisso, men männen var välkomna och de som valde att dra på sig snickarbyxorna kunde för det mesta känna sig omtyckta av både barn och kollegor.
Men i början av 90-talet avslöjades en pedofil på en förskola i Halland och det var som att dra ner en gardin. Plötsligt betraktades varje man som arbetade på en förskola som en potentiell pedofil. På en del håll växte det fram regler som skulle förhindra nya övergrepp, till exempel att en man aldrig fick vara ensam i ett rum tillsammans med barn. Detta gällde alltså även högskoleutbildade förskollärare.
De män som uthärdade denna stigmatisering är värda all beundran. Nu har det gått ett par decennier och vi är tillbaka i den atmosfär som rådde på 80-talet. Den man som kliver in på förskolan är åter välkommen och populär. Nu gäller det att inte göra om misstaget från 90-talet. Generellt har förskolorna idag bra koll på sin personal, det som hänt i Kalmar län måste betraktas som en engångsföreteelse. En hemsk sådan visserligen, men låt den inte förstöra lika mycket för jämställdheten som händelsen i Halland gjorde för drygt 20 år sedan.