Man kan gå vilse i sin hemstad
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Vilken väg skulle jag gå för att komma till stan? Strandbodgatan är ju stängd för flera år framåt, det visste jag, alltså fick jag ta den nygjorda Stationsgatan som går genom det blivande Rese-centrum. Men hur skulle jag komma fram rätt. Vilken väg gick vart? Det välbekanta hade förvandlats till något okänt och det kändes som om jag i en feberdröm ginge i en främmande stad.
Det var en nyttig känsla, tänkte jag efteråt, för så här måste förstås alla nykomlingar till stan känna sig. Hur ska man orientera sig? Domkyrkan, förstås. Carolina och numera Musikens hus. Men hur öppnar sig staden för dem som kommer med tåget? Någon tjusig paradgata som leder från Centralen till stadens centrum har vi ju inte men å
andra sidan ligger järnvägen
mitt i staden, lättillgänglig från alla håll.
Järnvägen håller nu på att kompletteras med övrig kollektivtrafik. Inte bara busslinjerna mot landsorten går via Centralstationen också stadstrafiken. Det är ett suveränt sätt att knyta ihop trafiken till en central punkt, allt för resenärernas bästa.
Överflyttningen av busslinjerna till Kungsgatan har också inneburit en välkommen avlastning av Dragarbrunnsgatan liksom Stora Torget. Dragarbrunnsgatan har fått blomma ut till en trevlig lokal gata planerad för fotgängare, cyklar och en och annan bil. Härligt!
Men omflyttningen har också inneburit problem. Det har varit svårt för en del resenärer att hitta rätt buss, bussarna har inte lyc-kats hålla tidtabellen vilket förstås frestar på tålamodet. Det måste vara barnsjukdomar, men om problemen inte ger sig snart måste de åtgärdas. Utan fungerande kollektivtrafik faller mångas tillvaro samman.
Ett annat problem har dykt upp i stadsomvandlingens spår: butikerna i innerstaden säger sig ha fått färre kunder och lönsamhetsproblem som en följd av flytten av kollektivtrafiken till Kungs-gatan.
Det är lite svårt att begripa. Består verkligen kundkretsen hos stadskärnans butiker enbart av bussresenärer? Och busstrafiken finns ju kvar på Stora Torget. Jag undrar om den nämnda kundminskningen inte snarare beror på den ensidiga inriktningen på stormrika 25-åringar och att många tidigare kunder försöker hitta andra butiker att handla i.
För handeln i stadskärnan är det ett viktigt problem att greppa, för stadsplanerarna likaså. Tänk in en smidig spårbana i anslutning till innerstaden och attraktionskraften kommer att öka avsevärt.
Lösningen är i varje fall inte att flytta tillbaka bussarna till Dragarbrunnsgatan. När nu fotgängarna återerövrat denna gata måste den fortsätta utvecklas i mer människovänlig riktning.
Själv njuter jag mycket av att slippa de avgasosande bullriga bussarna mitt i stan!
Kersti.kollberg@telia.com