I dag väljs Aljaksandr Lukasjenka om som president i Vitryssland. I de flesta tidningsartiklar är stavningen av hans namn en annan - också detta är politik i Vitryssland. Stavningen ovan motsvarar hur det vitryska språket helst bör transkriberas. Men Lukasjenka har under sin politiska bana gjort sitt bästa för att tränga tillbaka det vitryska – vilket också är ganska lätt gjort eftersom språket är mycket likt ryska och stora delar av befolkningen talar ryska till vardags.
Men för presidenten hör denna hållning också samman med hans egen vägran att ge efter för landets demokratirörelse. Vitryssland har ett antal på ytan demokratiska institutioner, till exempel presidentval, men kallas allmänt för Europas sista diktatur. Då glömmer man förstås bort situationen i grannlandet Ryssland, men också där är utrymmet för pluralism och opposition faktiskt större än i Lukasjenkas republik.
Ironiskt nog är det från Ryssland som det just nu mest påtagliga hotet mot regimen i Minsk kommer. Rysslands president Dmitrij Medvedev har uttalat sitt stora missnöje med Lukasjenkas styre och fått stöd av den ryska duman. I ett reportage i rysk tv har vanstyret i Vitryssland skildrats och Lukasjenka har jämställts med Stalin och Hitler. Tonläget är alltså högt uppskruvat. Bakom den ryska kanonaden kan man ana missnöje med Vitrysslands egensinnighet när det gäller ländernas ekonomiska mellanhavanden.
EU har infört sanktioner, som aldrig tillämpats fullt ut, men har också signalerat samarbetsvilja om regimen ändrar sitt beteende. Tanken är att sträcka ut en livlina om trycket från Ryssland blir för hårt. Men Lukasjenka har hittills inte visat någon vilja att låta sig påverkas. Det kan han antagligen fortsätta med ännu en tid. Landets ekonomi fungerar tills vidare hyggligt och någon stark medborgarrörelse för demokrati av det slag som för några år sedan växte upp i Ukraina finns inte.
Men det finns motkandidater mot Lukasjenka i presidentvalet. Ingen väntar sig att någon av dessa kommer att tillåtas få mer än en handfull röster. Men de ger sig inte. Det finns iakttagare som tycker sig ana att den fullständiga kontrollen långsamt håller på att glida Lukasjenka ur händerna. Vad vi kan göra utifrån är att vägra godkänna valfusk som legitimt och fortsätta att visa solidaritet med Vitrysslands demokrater.