Måns: Med Bill och Bull i Havanna
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Ett grundproblem med Bushs strategi i denna del av världen är ju att det så ofta sett ut som om kravet på demokratisering mest gällde för Irak, medan regimer med närmare band till USA inte behövde ta demokratikraven alltför bokstavligt. USA:s goda förbindelser med regimerna har skadat landets anseende "på gatan" i arabvärlden.
Det enda sättet att vända den utvecklingen är givetvis att ge moraliskt stöd till de grupper som vill reformera dagens auktoritära regimer. Samtidigt är demokratisering sannolikt ett nödvändigt instrument för att begränsa terroristgruppernas rekryteringsmöjligheter. Ofrihet gynnar terrorism.
Hur och hur kraftigt Bush är beredd att försöka påverka USA:s allierade vet ingen. Men genom tövädret mellan Israel och Palestina har också USA fått en gratischans att förbättra sitt anseende. Genom att nämna Egypten och Saudiarabien pekar Bush ut de länder där hans retorik kommer att testas mot verkligheten.
Ingenting i Bushs tal antydde dock några planer på militära aktioner, varken mot Iran, Nordkorea eller andra skurkstater vilkas regimer både USA skulle vilja se utbytta. Tvärtom talade han om samarbete med de europeiska allierade för att få Iran att skrinlägga sina kärnvapenplaner.
I stället för krig utomlands tycks Bush just nu föredra en hård strid i inrikespolitiken. Pensionssystemet ska ändras, mot en stor väljaropinions önskemål. Alla som sett tv-serien Vita huset vet att problemen med det amerikanska pensionssystemets långsiktiga finansiering är verkligt — och att även en demokratisk president skulle vara tvungen att ta det på allvar.