Fackliga företrädare kritiserade i stället att hon som arbetsmarknadsminister lade fram förslag om strejkstopp, lönestopp med mera inför krisen 1990.
Säkert spelade det också en roll att många äldre män skulle ha föredragit en manlig kandidat. Men till slut enades partiet, för så måste man göra. Mona Sahlin kommer enhälligt att väljas till partiledare på partikongressen nästa helg.
Kan man ha en partiledare som inte har koll på sina egna räkningar? Det är uppenbart att Mona Sahlin behöver hjälp med den saken, och hon är inte den enda. Men om man kommer upp en bit i karriären kan man kosta på sig hjälp med sådant, och det har hon gjort.
Ingen kritik finns om obetalda räkningar på senare år. Och vad gäller de förhatliga förslagen om stopplagar var de faktiskt inte hennes. De var beslutade innan hon kom in i regeringen.
Nej, frågetecknen kring Mona Sahlin gäller helt andra saker. Hon har som minister i många år inte lämnat särskilt många spår efter sig. Då ska man komma ihåg att det var Mona Sahlin som var statsminister Ingvar Carlssons kronprinsessa, men att det var Göran Persson som blev partiledare och statsminister 1996. Alldeles uppenbart såg Göran Persson en konkurrent i Mona Sahlin. Hon fick Göran Persson som överrock under sina ministerår. Det är lätt att tro att han inte avsåg att ge henne alltför många chanser att glänsa.
Men nu slipper hon alltså överrocken. Vad tänker hon göra då? Hittills har hon varit mycket försiktig med att lägga fram någon typ av program. Hon har rest runt och lyssnat. Det är säkert en klok taktik
med tanke på att kritiken mot Göran Persson ofta gick ut på att han aldrig lyssnade utan pekade med hela handen. Men nu måste hon bestämma sig.
Mona Sahlin brukar anses ligga någonstans vid mittenhöger inom socialdemokratin. En sådan politisk linje är nog nödvändig för socialdemokratin om man vill regera, eftersom det är kampen om mittenväljarna som avgör vilket block som får makten. Frågan är bara om det socialdemokratiska partiet tillåter henne att fortsätta på Göran Perssons pragmatiska linje. Efter valet har nu hård kritik framförts mot att partiet gått för långt till höger. Kritikerna vill i stället ha en mer ideologisk politik, det vill säga mer åt vänster.
Miljöpartiet accepterar tydligen inget annat än en koalitionsregering. Att socialdemokraterna ensamma skulle få majoritet verkar inte sannolikt. Mona Sahlin måste nog förbereda partiet på det tidigare så otänkbara alternativet koalition. Men motståndet är starkt, inte minst från LO, som inser att man då kommer att förlora inflytande. Det blir slut på möjligheterna att beställa reformer från regeringen.
Klarar Mona Sahlin, som från början har en svagare position i sitt parti än Göran Persson, att både bilda koalition med miljöpartiet och kanske också vänsterpartiet och samtidigt behålla den mittenpolitik som krävs för att besegra alliansen? Dagens höga opinionssiffror har tillkommit under en tid när socialdemokratin saknat partiledare, i ett "partiledarlöst lyckorus" som Göran Persson uttryckte sig. När de svåra prioriteringarna ska göras blir det inte lika lätt. Och när opinionssiffrorna sjunker, vilket de sannolikt gör när partiets politik klarnar, kommer kritiken att riktas mot Mona Sahlin.
Men hon har ett trumfkort, som hon säkert kommer att spela ut inför valrörelsen 2010, nämligen Margot Wallström. Hennes tid som EU-kommissionär går ut 2009, och sedan kommer hon nog tillbaka till Sverige nu när Göran Persson inte längre är den som bestämmer. Alla älskar Margot Wallström, i synnerhet alla socialdemokrater. Om Mona Sahlin lovar henne en mäktig post i en kommande regering underlättar det säkert möjligheterna att ena partiet och nå regeringsmakten.
Men lätt blir det inte.
Gunvor Hildén Fristående kolumnist
gunvor.hilden@comhem.se
gunvor.hilden@comhem.se