Mindre än två månader återstår till Europavalet. Det kanske främsta glädjeämnet, hittills, i valdebatten är att 35 procent av de röstberättigade svenskarna sagt att de definitivt kommer att utnyttja sin rösträtt. För ett par månader sedan var det endast 18 procent som uttryckte samma entusiasm enligt Sifo.
Vi ska inte utesluta att det beror på supervalåret. Eftersom EU-valet följs av riksdagsval, kommun- och landstingsval har valtemperaturen stigit. Och när det gäller de nationella valen brukar svenskarna vara ganska flitiga valdeltagare.
Men det konkreta intresset för EU-valet är ändå förhållandevis lågt. Som vanligt. Det är något som partierna vanligtvis brukar beklaga, och därför säger man sig göra vad man kan för att få upp de egna väljarna från sofforna på valdagen.
Hur hanteras det rent praktiskt? En del partier gör vad de kan för att marknadsföra sig själva som EU-kritiska. De uttalade EU-motståndarna har blivit färre men i stället ersatts av just EU-kritiker.
Med tanke på hur många spinndoktorer som just nu börjar befolka partikanslierna är det märkligt att ingen funderar över vilka signaler detta sänder ut.
Om ”mitt” parti är kritiskt till EU, gör jag då inte bäst i att låta bli att rösta?
På en pressträff nyligen veckan fick Åsa Romson (MP) frågan varför Miljöpartiet är ett av dessa EU-kritiska partier när andra gröna partier i Europa ofta får Folkpartiet att framstå som direkt EU-fientliga. Det var en av de få frågor som det annars väl pålästa språkröret inte helt lyckades reda ut, möjligen beroende på att det är svårt att förpacka Folkpartiet i en EU-fientlig kostym, ens bildlikt.
De partier som ställer upp i EU-valet gör sig själva en björntjänst om man hela tiden vill fokusera på hur EU-kritisk man är. Europavalet handlar inte i något avseende om ja eller nej till EU. Det är inte ens en popularitetstävling om unionen. Valet handlar om att välja 20 svenskar som ska representera Sverige i parlamentet och där hantera tusentals sakfrågor varav många har ett direkt inflytande på vårt dagliga liv.
Vad valrörelsen borde handla om är därför dessa sakfrågor där EU-parlamentet har stort inflytande.
Debattera flyktingpolitiken, djurtransporterna, jordbruksstödet, datalagring eller andra frågor som direkt kommer att påverka vad som händer i din kommun, i din mataffär eller i din webläsare. Då finns det dessutom en möjlighet att valrörelsen engagerar folk och får fler väljare att gå till valurnorna.
De ”EU-kritiska” partierna framstår just denna vår som ännu mer obegripliga i sin retorik. När Ryssland har annekterat Krim och kraftsamlar för att kanske även invadera resten av Ukraina, finns det till och med skäl att se EU-valet i ett vidare perspektiv. Talet om EU som ett fredsprojekt, vilket kol- och stålunionen de facto från början var, har i år fått förnyad aktualitet.
Ska detta också kritiseras, och i så fall hur?