Vare sig de är gjorda av choklad, fyllda med smågodis eller kommer från en höna kommer vi denna vecka att få vår beskärda del av dem. Påsken, en av årets mest matiga högtider, är på intåg. Och det innebär för de flesta att det förutom ägg även står kött och andra animaliska produkter på bordet.
Antagligen är bekymret i vårt land inte att vi har för lite utan för mycket mat. Det finns otaliga livsmedel att välja på, men varken tid eller ork att pröva nya alternativ, ens i den minsta ICA-butik. Denna valfrihet är positiv. Men som alltid i situationer där det finns möjlighet att välja gäller det att konsumenterna kan sålla i utbudet. Även om upprördheten kring hästköttskandalen nu har börjat svalna kvarstår problemen kring information och kontroll av mat.
Jordbruksverket har i år larmat om att svenskarnas köttkonsumtion ökar. Det är enligt myndigheten bekymmersamt, inte bara för att ett stort intag av köttprodukter är ohälsosamt, utan även för att det sker i en tid när mänskligheten av etik- och miljöskäl helst inte borde göda den klimatovänliga köttindustrin. För att producera kött krävs mycket spannmål, som annars skulle kunna mätta människor. Dessutom går det åt mycket vatten, och gödslandet är förödande för miljön i sjöar och hav.
Det är med detta i bakhuvudet positivt att köttkonsumtionen är negativ även ur ett mer individuellt perspektiv. Den internationella cancerforskingsfonden WCRF rekommenderar ett högsta intag rött kött om ett halvkilo i veckan. De flesta svenskar äter betydligt mer.
En av anledningarna till att det trots dessa farhågor äts så mycket kött kan vara att de faktiskt inte är allmänt kända. Hästköttskandalen visar tydligt att informationen och upplysningen om vad vi egentligen äter, och vad det gör med oss, är bristfällig.
Därför är det välkommet att flera EU-länder driver frågan om gemensamma kontroller och ursprungsmärkning av produkter som innehåller kött. På nationell nivå har det diskuterats huruvida kontrollerna av köttkvalitet bör centraliseras och skötas av Livsmedelsverket, i stället för att som nu ligga hos kommunerna. Ett enhetligt och begripligt märkningssystem skulle säkerligen göra det enklare för konsumenterna.
En annan effekt av en ökad kontroll av köttindustrin är att priserna kan stiga. Blir det svårare att fuska med kvalitet och ursprung leder det med stor sannolikhet till att det blir dyrare att framställa kött. En sådan utveckling är att välkomna – konsumenterna bör betala vad maten egentligen kostar.
Det är dock inte bara upplysning gällande ursprung och kvalitet av köttet i sig som är eftersatt. Även kunskapen om alternativ till kött är bristfällig. När Miljöpartiet förra året försökte introducera köttfria måndagar i skolmatsalar och på äldreboenden reagerade många debattörer med ramaskri.
Detta trots att alternativen i dag är många och näringsrika. Köttfärssubstitut gör sig mycket bra i en pasta Bolognese och har stora hälsofördelar.
Offentliga matsalar skulle kunna vara en bra plats att på bred front introducera dessa maträttsvarianter. Även den som är kritisk mot statlig subvention och styrning måste erkänna att ledningen på sjukhus, äldreboenden och skolor redan i dag bestämmer vad som ska ätas. Varför skulle servering av klimatovänliga och ohälsosamma köttbullar innebära en större frihet från staten än den av vegetarisk lasagne?
En offentlig konsumtion av vegetariska proteinalternativ skulle dessutom göra att industrin gynnas och på sikt kan expandera. I dag är vegetarisk färs dyrare än köttfärs, trots att den animaliska produkten är mer energikrävande att tillverka. En ökad konsumtion av de vegetariska alternativen ger lägre priser i närbutikerna tack vare stordriftsfördelarna den för med sig.
Att med statliga styrmedel försöka bestämma vad människor ska lägga sina pengar på är en dum idé, och den konsumtionsvalfrihet som finns i dag bör även i fortsättningen försvaras. Men för att konsumenterna på allvar ska kunna välja i butiken krävs att produkterna kontrolleras och märks.
Glad påsk!