Med C S Lewis till Georgien
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Mycket har påståtts om folkrätten i debatten om Georgien, kanske för att folkrätten inte ger några svar i det här fallet. Utrymmet för olika tolkningar är ovanligt stort vad gäller många av de rättsliga frågor som aktualiseras av Georgien-fallet. Dessutom aktualiseras ovanligt många rättsliga frågor eftersom konflikten mellan Ryssland och
Georgien är ovanligt mångfasetterad.
Till detta kommer att det krävs ingående kunskaper om situationen på marken och gärna om - åtminstone - den moderna historiska och politiska utvecklingen i regionen för att något riktigt trovärdigt skall kunna sägas om konflikten inklusive den rättsliga utvärderingen av densamma.
Själv gör jag inte anspråk på någon annan kunskap än om de folkrättsliga regler som kommer ifråga på ett allmänt plan. Min utgångspunkt är varken mer eller mindre sofistikerad än C S Lewis. När ett mycket stort land kommer i konflikt med ett mycket litet land ligger mina spontana sympatier inledningsvis hos det lilla landet och jag antar inledningsvis att det stora landet har onda avsikter.
Antagandet kan komma att rubbas av det jag lär mig senare, men i Georgien-fallet kan jag säga att jag hittills inte lärt mig något ytterligare som fått mig att ändra utgångspunkt. Min övergripande analys förblir vid C S Lewis. Det måste naturligtvis vara fel att stora länder försöker uppsluka små länder. Analysen är delvis juridisk.
Ett smärre urval övriga folkrättsliga frågor som aktualiseras av Georgien-fallet är följande:
Alla folks rätt till självbestämmande: En diffus rättighet som lämnar öppet för att gå upp i ett annat land, men inte ger någon ovillkorlig rätt att bryta sig ur en befintlig statsbildning.
Erkännande av stater: Ett ännu mer diffust rättsområde utan rätt till erkännande, utan plikt att erkänna och utan förbud mot erkännande.
Militär våldsanvändning inom och utom det egna territoriet: Internationell våldsanvändning är förbjuden utom i självförsvar. Att göra människor i främmande stater till medborgare och därefter militärt gripa till försvar för de "egna medborgarna" är knappast acceptabelt.
Tillämpningen av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt: Vilken sida har behandlat vilka personer på vilket sätt under den senaste konflikten och tidigare?
Väldigt många frågor, väldigt många möjliga och få klara folkrättsliga svar. Väldigt många möjliga doktorsavhandlingar faktiskt. Debatten måste fortsätta, men mindre missriktad folkrättslig språkdräkt vore bättre.