Pär Nuders slutsats är att moderaterna är "det blöta fingrets parti", alltså ett parti som ändrar åsikt allt eftersom vinden blåser. De exempel han pekar ut är, förutom skatterna, folkpensionen, den allmänna sjukförsäkringen, barnbidragen, den fria sjukvården och ATP. Det låter tungt.
Och visst har moderaterna ändrat åsikt i en rad frågor, också i dem som Pär Nuder nämner, även om det var mycket länge sedan. De förändringar som Fredrik Reinfeldt personligen står för är mindre skattesänkningar än partiet tidigare krävt och möjligen - om än något oklart - att moderaterna avstår från kravet att ändra i arbetsrätten.
Nu är det ju faktiskt inget fel att ändra åsikt. Tvärtom kan man med fog hävda att den som anpassar sina praktiska förslag efter verkligheten är klok. När det gäller skattesänkningarna är det klokt av moderaterna att ändra sig. När det gäller arbetsrätten vet vi fortfarande inte vad som gäller efter söndagens Agenda i tv, där Fredrik Reinfeldt mumlade mycket försiktigt.
Nu ska väl just socialdemokraterna inte anklaga andra för att ändra åsikt. Partiet var ju från början, i likhet med den gamla högern, inte riktigt tydligt när det gällde demokratin. Betydligt senare ville man fortfarande socialisera näringslivet. Nuvarande finansminister Bosse Ringholm kämpade i sin ungdom hårt för att förstatliga banker bland annat.
Nu är det egentligen bara sjukhus som inte får vara vinstdrivande. Privatiseringar ansågs som något helt oacceptabelt inom socialdemokratin för bara ett par decennier sedan. Förre finansministern Kjell-Olof Feldt råkade ut för stenhård intern kritik när han försiktigt föreslog privata dagis. Nu går det bra med både skolor, närsjukhus och förskolor liksom servicehus och åldringsvård. Och så har vi löntagarfonderna. Dem blev det lyckligtvis inget av med. Listan kan göras betydligt längre.
Det verkliga praktexemplet från samtiden är partiets syn på EU. Först var socialdemokraterna emot, sedan var man för, nu är man ljummen eller kanske lite emot. Först var man emot euron, sedan entusiastiskt för och numera tyst. Orsaken till de ständiga omsvängningarna är oenighet i partiet och av allt att döma ett blött finger i luften.
När det gäller socialdemokratin är det verkligen inga små detaljer som ändrats. Socialismen var ju själva grunden för partiet. Numera betyder socialism uppenbarligen i huvudsak att man ska vara snäll mot de fattiga och ge dem mer i bidrag.
Det är bra att anpassa sig efter verkligheten. Tack vare sådana anpassningar kan regeringar föra en politik som går i takt med de ofrånkomliga förändringarna i samhället och därmed förbättra befolkningens villkor. Det gäller såväl socialdemokraterna som moderaterna.
Men de flesta partier håller i alla fall fast vid sina grundläggande värderingar även om man gör ganska stora förändringar i den praktiska politiken. Socialdemokraterna har lyckligtvis gått ännu längre.