Ledare: Med rätt att fakturera

Att springa så att svetten lackar medan familj och vänner hejar på i publiken. Att gunga i ett hav av människor som alla njuter av samma låt. Att bita på naglarna av spänning när spelaren i favoritlaget närmar sig målet med bollen. Några av sommarens finaste minnen skapas på de maraton, festivaler och idrottsevenemang som ordnas runt om i landet.

Arrangemangen är mycket uppskattade och öppnar möjligheter att träffa personer med liknande intressen och smak. Samtidigt skapar tyvärr de stora folksamlingarna ett ökat behov av säkerhetsinsatser mot fyllebråk, huliganism, våldtäkter och stölder.

I Uppsalatrakten pågårunder helgen både Reggaefestivalen och Roslagsloppet.  I gårdagens UNT rapporterades om att det inte ännu, första dagen på reggaefestivalen, är klart hur mycket polisbevakningen kommer att kosta. Men det finns ett tak på 200 000 kronor.

Sedan länge tillåter ordningslagen att polisen kan ta betalt för sina säkerhetsinsatser vid offentliga tillställningar, om de arrangeras av vinstdrivande bolag. I våras gick dock Rikspolisstyrelsen ut med nya riktlinjer om att i högre grad ta ut avgifter i fortsättningen. Men riktlinjerna lämnar mycket att önska.

Två saker måste prägla myndighetsbesluten. Det ena är förutsägbarhet, det andra likvärdighet. Att ordna en stor festival innebär alltid ett risktagande och mycket kan gå fel. Därför är det en bra lösning att polisen, som i Uppsala, sätter ett maxbelopp för hur mycket polisinsatsen kan kosta arrangören. På så sätt kan arrangören räkna med ett värsta-falls-scenario, medan de efter arrangemangen faktureras en lägre kostnad om det inte behövdes ett så stort pådrag. Men det gäller inte överallt i Sverige.

Och här kommer vi till det andra problemet. Olika polismyndigheter tar i dag olika kostnader av arrangörerna för samma arbete. Det innebär olika förutsättningar för organisatörer i olika delar av landet, som ofta konkurrerar om besökare med varandra.

Två påtagliga fall av problem med olika bedömningar är festivalen Peace and Love som fick betala en dryg femtedel av kostnaden för säkerhet jämfört med den hälften så stora hårdrocksfestivalen Metaltown. Sedan en nota på drygt en halv miljon dimpt ner i Metaltowns brevlåda är det inte konstigt att andra arrangörer fått skrämselhicka.

För fotbollsklubbar tillkommer ytterliggare en skiljelinje. Trots att de flesta klubbar liknar varandra i att de både har en ideell del och en vinstdrivande del, fakturerar polisen de klubbar som drivs som aktiebolag men inte de som drivs som ideella föreningar.

Nu behöver rikspolisen gå ut med nationella riktlinjer som garanterar att alla arrangörer behandlas på samma sätt. Låt arrangörer få fortsätta vara nervösa över väder, spelarnas form eller att tekniken ska funka - men inte över oförutsedda eller orättvisa poliskostnad.