En del har säkert sett IQ:s filmsnutt om killen som blir bjuden på kakor, tackar nej, men utsätts för tjatkampanj, ja, nästan mobbas, av kompisarna. Till slut tar han motvilligt en kaka – och får komma in i värmen igen.
Det handlar förstås inte om kakor, utan om den sedvanliga övertalningskampanjen när det bjuds på starka drycker – sex av tio svenskar har upplevt en sådan situation. Den som tackar nej till alkohol i sociala sammanhang får frågor i stil med: ”Kör du bil, eller?”, ”Är du gravid!?”, ”Har du blivit nykterist?”. Man förutsätts motivera varför man bryter den sociala normen. Brist på motiv väcker harm. Som om alkoholdrickandet vore något slags hederskultur.
IQ-initiativet, med kopplingar till Systembolaget, är ett forum för människor som arbetar för ”en smartare syn på alkohol”. IQ har nu studerat alkoholvanorna bland studenter i Sverige. Det oroande resultatet skiljer sig inte så mycket från tidigare, liknande undersökningar: högskolestudier innebär en uppenbar risk för alkoholskador och långsiktigt beroende.
Att var fjärde manlig och var tredje kvinnlig student har ett riskbruk av alkohol borde vara den starkast blinkande varningssignalen. Men denna lampa har ju blinkat i decennier – och sekler. Har vi vant oss? Det är i så fall sorgligt. Och beaktar man att alkoholkonsumtionen i övrigt minskar bland ungdomar, så är väl studenternas fortsatta supande ännu allvarligare.
Nästan 70 procent av 7 000 tillfrågade studenter menar att det finns traditioner och aktiviteter i studentvärlden där alkoholkonsumtion är ett självklart inslag. Hälften anser att de inte passar in om de avstår från att dricka.
Det kanske inte är så konstigt, i och för sig, eftersom åtta av tio svenskar enligt IQ upplever att det finns en förväntan att dricka alkohol i sociala sammanhang.
Få skulle dock hävda att just deras jobb sätter press på dem att dricka. Men studier är att jämföra med arbete, och det är studierna som faktiskt leder till att många dras in i absurda alkoholvanor. Det är inte bara groggbänkar, pubar, gasker, baler och långa sittningar, utan våta traditioner av maratonkaraktär, som dagar av Kvalborg–Skvalborg–Valborg med champagnefrukostar och -galopp, silluncher, middagar och vickning... Allt med subventionerade spritpriser.
Studenters överdrivna drickande måste tas på allvar. Problematiseras, granskas – och stävjas. Hur mycket upplysning får recentioren om riskerna med denna rätt utmärkande sida av studentlivet? Är det rimligt att skattesubventionera en ökänd, högriskabel alkoholkonsumtion vid samhällets universitet och högskolor?
Ja, vi behöver alla fundera över den svenska spritkulturen. Kan man tacka nej utan frågor? Utan spydigheter?