Uppsala har landets lägsta arbetslöshet, till allianspartiernas stora lycka. När majoriteten i torsdags presenterade sitt budgetförslag för kommunen, hade den nämligen den höga sysselsättningen att tacka för det stora utrymmet för nya satsningar.
Tack vare inflyttning och låg arbetslöshet beräknas kommunens intäkter öka med drygt 250 miljoner 2013, utan att kommunalskatten måste höjas. För de tre åren därefter beräknas intäkterna öka ännu mer.
Det är detta som får kommunstyrelsens ordförande Fredrik Ahlstedt (M) att tala om ”en av Sveriges starkaste kommunbudgetar” och som faktiskt möjliggör satsningar som inte bara handlar om vanliga uppräkningar. Ta skolan till exempel.
Där ökar bland annat anslaget till gymnasieskolan med fyra procent per elev. Visserligen måste man sedan kompensera för det ständiga effektiviserings- och avkastningskrav som majoriteten har belagt nämnderna med. Men även med detta borträknat innebär ökningen ett välkommet tillskott till gymnasieskolan, som ofta har fått stå tillbaka – såväl under borgerligt som rödgrönt styre.
Dessutom utlovas en satsning på lärarlönerna. När väl de centrala avtalsförhandlingarna är avklarade vill alliansen förhandla vidare om en lokal strategi med lärarfacken. Några generellt höjda ingångslöner blir det inte, men däremot vill man avsätta resurser för att möjliggöra en större lönespridning: duktiga lärare ska premieras och det ska vara möjligt att göra en lönekarriär också inom läraryrket.
Om detta ska lyckas någonstans är det i Uppsala med stadens bildningstraditioner och kommunens starka ekonomi. Faller försöket väl ut kan det mycket väl bilda skola för resten av landet.
Men alliansens prioriteringar har en baksida: någon sänkning av den redan höga kommunalskatten blir det inte. När budgeten presenterades bedyrade visserligen de församlade kommunalråden att den långsiktiga ambitionen är att sänka kommunalskatten.
Visst är det viktigt att vara förberedd på en ny konjunkturnedgång, och visst är det sant att det statliga utjämningssystemet inte kompenserar kommunen för de kostnader stadens studenter medför.
Men världen förblir föränderlig och det kommunala utjämningssystemet är ingenting nytt. Så frågan förblir obesvarad: om det inte går att sänka skatten med den lägsta arbetslösheten och en av de starkaste ekonomierna i landet, när ska det då gå? Genom att inte sänka skatten sänder alliansen indirekt budskapet att skatter kan höjas, men aldrig sänkas.
En sådan utveckling är varken bra för kommunens ekonomiska utveckling eller alliansens arbetslinje. Alliansen vill att Uppsala ska fortsätta växa. Då krävs mer än bara utgiftsökningar.