Det Europeiska rådet, EU-toppmötet i folkmun, i Bryssel har som vanligt 27 deltagare torsdag och fredag. Sveriges Fredrik Reinfeldt och Storbritanniens David Cameron är inbjudna och kommer i vanlig ordning att posera på gruppfotot. Men denna gång hade de kanske gjort mer nytta på annat håll.
Mötet är i första hand ett eurotoppmöte. På agendan står eurokrisen och runt bordet finns 16 EMU-länder representerade, många av dem stukade av finanskrisen. Vid kortändan sitter Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Vid sin sida har hon sin sekond, Frankrikes president Nicolas Sarkozy. Maktordningen är fastställd.
Att Merkel och Sarkozy haft bilaterala möten och ”gjort upp” om framtida krismekanismer, som ska drivas igenom med fördragsändringar som inte kräver folkomröstningar, har irriterat flera andra euroländer. Men man ska komma ihåg att det är Frankrike och Tyskland som står för merparten av risktagandet i Grekland och Irland. Franska och tyska skattebetalare är också de som nu spänt följer utvecklingen i Spanien och Portugal.
Tyskt och franskt ledarskap är det som kan rädda den gemensamma valutan. ”Ingen i Europa behöver stå ensam, ingen i Europa behöver bli övergiven”, sade Angela Merkel på onsdagen i förbundsdagen. Merkel tar ledningen och många har förstås synpunkter. Särskilt som den nya krismekanismen ESM kommer att omfatta alla EU-länder. Men för den akuta krisen är det nödvändigt att ett ramstarkt Tyskland visar vägen.
Alternativet vore att haka av problemländerna och fortsätta med en mindre union med starkare ekonomiskt samarbete. Det vore fel väg att gå. I så fall skulle kanske fler länder tvingas bort längs vägen. Signalerna till kommande medlemmar som Estland, Lettland och Polen vore också att var och en tar hand om sig själv och det kan vara början till slutet för den politiska och ekonomiska unionen. Vi behöver mer av samarbete i Europa, inte mindre.
Att gemensamma budget- och skuldregler skulle vara vägen mot ett Europas förenta stater, där länderna saknar inflytande över sin egen ekonomiska politik, är också att dra förhastade slutsatser. Reglerna blir endast en försäkran mot nya räddningspaket. Varje land kommer även fortsättningsvis att ha sina upp- och nedgångar i ekonomin.
Dagen före EU-toppmötet hölls demonstrationer runt om i EU:s krisländer. I Grekland ledde protesterna mot regeringens politik till upplopp och landet lamslogs av en generalstrejk. Samtidigt hotas Spanien av sämre lånevillkor och Belgien sällar sig alltmer till krisländerna.
På kort sikt är det viktigaste en tro på ett liv efter krisen i dessa länder och där kommer Merkels uttalande i rättan tid. På längre sikt behövs en gemensam syn på finanspolitik och där läggs grunden med stats- och regeringschefernas beslut i morgon fredag.