Till sist reagerade Mohammed Mursi. Sent i går eftermiddag erbjöd sig Egyptens president att bilda en samlingsregering för att den vägen försöka ta sig ur den politiska krisen och slippa ifrån kraven på sin egen avgång.
Men det var mest en symbolisk gest inför en gradvis framskridande militärkupp. Snart meddelades att presidenten och andra prominenta islamister belagts med reseförbud. Och efter några timmar förklarade chefen för de väpnade styrkorna, Abd al-Fattah al-Sisi, presidenten för avsatt. En övergångsregering under ordföranden i konstitutionsdomstolen ska tillsättas, författningen ses över och nya parlaments- och presidentval hållas.
Mursi vann i juni förra året ett, så vitt man kan bedöma, korrekt genomfört presidentval. Med stöd från Muslimska brödraskapet, den enda form av opposition som kunde utvecklas under Mubarak-diktaturen, hade han en stor fördel jämfört med konkurrenterna. Men han har uppenbarligen inte velat förstå att demokrati betyder mer än att bara vinna ett val.
Mursi har genom dekret skaffat sig själv allt större makt, underminerat rättsväsendet och i forcerat tempo drivit igenom en ny författning som oppositionen betraktar som illegitim. Samtidigt har ekonomin försämrats dramatiskt. Hans år vid makten är ett spektakulärt misslyckande. Och protesterna har vuxit månad för månad för att kulminera denna vecka.
Stödet för Mursi bland religiöst konservativa egyptier är troligen alltjämt är stort. Oppositionen består både av sekulära demokrater, nostalgiska anhängare till den nationalistiske tidigare presidenten Nasser och av sympatisörer till den avsatte Mubarak. Men om man ska tro militärkommunikén i går kväll så har den ”färdplan” som presenterats stöd av en rad politiska grupper.
Hur länge detta håller får vi se. Och exakt vad ”färdplanen” innehåller vet vi inte – kanske är inte heller militärledningen helt klar över den saken.
al-Sisi var själv försvarsminister under Mursi – en av de ministrar som inte redan avgått under veckan. han vill uppenbarligen undvika att upprätta ett rent militärstyre – när militären öppet tog makten efter Mubaraks avgång blev den själv snabbt måltavla för oppositionen.
En nyckelroll vid förberedelserna för kuppen tycks ha spelats av fredsfristagaren Mohamed el-Baradei, ledare för en av de större oppositionsgrupperna, i samråd med chefen för al-Azhar-universitetet och den koptiske påven. Den avsatte Mursi manar till motstånd med fredliga medel.
Vad de civila grupperna tycker lär ändå väga lätt mot militärens prioriteringar. Och vilken fortsättningen än blir så är militärstyre aldrig ett acceptabelt alternativ. Vad Egypten behöver är fler övertygade demokrater.