Samtidigt som världens politiska ledare diskuterar den ekonomiska krisen på G20-mötet och EU:s toppmöten inleds på onsdagen FN:s konferens om hållbar utveckling, Rio+20, i Rio de Janeiro, Brasilien. Är det inte för mycket begärt att politikerna också ska prioritera miljön när den ekonomiska krisen går in i ett avgörande skede, när det globala finansiella systemet faktiskt riskerar att braka samman?
Inte alls. De båda frågorna hänger intimt samman, vilket också framgår av rubriken för Riokonferensen: Grön ekonomi inom ramen för hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. En grön ekonomi med investeringar i hållbara lösningar och förnybara energislag är inget hinder för ekonomisk återhämtning, utan tvärtom en förutsättning för att det ska kunna ske. Återhämtningen förutsätter också en fortsatt tillväxt i utvecklingsländerna, men en hållbar sådan.
De renodlade klimatmötena i FN:s regi, senast i Sydafrika, har åstadkommit mycket. Men det avgörande steget, ett globalt klimatavtal med utsläppsminskningar som förhindrar fortsatta klimatförändringar, har uteblivit. Delvis på grund av de stora skillnaderna mellan i- och u-länder. De senare har närmast försumbara historiska utsläpp som dock ökat kraftigt när tillväxten tagit fart. U-länderna anser sig ha rätt till fortsatt utveckling och att i-länderna bör ta ett betydligt större ansvar vad gäller minskade utsläpp.
Riomötet tar ett bredare grepp då man fokuserar på såväl utveckling och fattigdomsbekämpning som reella åtgärder för klimatet, rent dricksvatten och biologisk mångfald. De 50 000 deltagarna har alla något att vinna på konkreta resultat från mötet och chansen att detta lyckas måste vara bättre än på länge. Problemet är inte att alla i utvecklingsländerna vill köra bil, utan vilka bilar de köper när de väl får råd.
Den svenska regeringen gör en rejäl satsning med en stor delegation i Rio, ledd av statsminister Fredrik Reinfeldt, biståndsminister Gunilla Carlsson och miljöminister Lena Ek. Målet är ”att främja en tillväxt som är inkluderande och hållbar för alla människor och för framtida generationer”.
Riokonferensen är ett tillfälle för regeringen att visa sig handlingskraftig. Till skillnad från många andra slipper man agera i ekonomisk motvind och kan ta initiativ som stärker Sveriges ställning globalt. En liten skjuts i den inrikespolitiska opinionen skulle förstås inte skada det heller.