Det har under ett antal år sagts att miljonprogrammet är en tickande bomb. Lägenheterna i de många och stora bostadsområden som uppfördes mellan 1965 och 1975 är i så stort behov av renovering att samhällskostnaderna kan bli enorma. Boverket uppskattar att det handlar om 300 miljarder kronor under de närmaste tio åren för att komma till rätta med läckande tak, avlopp, asbestisolerade fasader med mera.
Ibland kan man få intrycket av att ingenting gjorts under dryga 30 år, att problemen bara skjutits framåt i tiden. Så är det inte. Allmännyttiga bostadsbolag, som äger de flesta av de aktuella fastigheterna, investerar miljarder i årliga renoveringar av beståndet. Sannolikt skulle man ha behövt vara ännu mera förutseende, men problemet är ju den stora mängd hus som byggts under en kort period – och sedan drabbas av samma kostsamma renoveringsbehov ungefär samtidigt. Då kan det ta tid att komma i kapp.
Ett annat problem, som uppmärksammats mycket i Uppsala de senaste åren, är hur hyresgästerna ska kunna bo kvar när det väl blir dags för renovering. Åtgärderna blir då omfattande och hyreshöjningarna som ska betala alltihop likaså. Uppsala tas också upp som det avskräckande exemplet när SR Ekot rapporterar om läget för renoveringar och hyreshöjningar över landet: här tvingas hyresgästerna ”gå från hus och hem”.
Och det är sant att 27 procent av hyresgästerna valde att inte flytta tillbaka när första etappen av renoveringen av Kvarngärdet var färdig (UNT 12/5 2012). Och att samma problem nu är aktuellt i Gränby. De nya hyrorna är inte oskäliga för lägenheter i toppskick i stadsnära lägen. Det är själva höjningen som är problemet. Ingen hyresgäst ska behöva drabbas av en höjning av boendekostnaden på i storleksordningen 50 procent.
Det finns andra modeller som fungerar runt om i landet – till exempel har Sigtunahem infört en modell med tre olika kostnadsalternativ, mini-midi-maxi, som gjort att fler bott kvar efter renoveringen. Det är en fullt rimlig modell som nu också Rikshem i Gränby funderar på. Hänsyn till hyresgästerna blir närmast en moralisk fråga då det alltid går att hyra ut lägenheter med hög hyra i Uppsala, bara kanske inte till samma hyresgäster. Om ett kommersiellt bostadsbolag kan ha hög moral, och är intresserade av goodwill, är det dags att visa det i Gränby. Det är inte hyresgästernas fel att upprustningen dröjt.
Bostadsminister Stefan Attefall (KD) har gång på gång slagit fast att renoveringen av miljonprogrammet är fastighetsägarnas ansvar, det vill säga till stor del kommunernas, men att staten är beredd ”att hjälpa till”. Den rödgröna oppositionen vill lägga ett massivt ansvar på staten.
Det är nog dags för regeringen att konkretisera hur hjälpen ska se ut, kanske redan i vårbudgeten. Läget är inte bottenlöst illa, renovering pågår. Men uppgiften är monumental, och en injektion behövs för att sätta fart på processen.