Till stÄende ovationer omvaldes i gÄr de bÀgge sprÄkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand pÄ Miljöpartiets kongress i Uppsala. Det stödet lÀr de bÀgge MP-ledarna behöva. Framöver stundar hÄrda förhandlingar inom den rödgröna oppositionen.
Efter att först VÀnsterpartiet hÄllit kongress och nu Miljöpartiet i Uppsala, kommer det att krÀvas nya kompromisser mellan de rödgröna partierna för att bevara enigheten frÄn den gemensamma budgetmotionen.
Valmanifestet som MP-kongressen tar stĂ€llning till i dag befinner sig pĂ„ mĂ„nga punkter lĂ„ngt ifrĂ„n de överenskommelser som har trĂ€ffats med Socialdemokraterna och VĂ€nsterpartiet. Det Ă€r i lĂ„nga stycken ingenting annat Ă€n en miljöpartistisk önskelista. Ăven om man varken kan eller ska stĂ€lla samma krav pĂ„ ett valmanifest som en budgetmotion ? visioner som gĂ„r jĂ€mnt ut i excel-arkets summakolumn Ă€r inga visioner ? kan detta bli ett problem för Miljöpartiet.
Det Ă€r svĂ„rt att inte nicka instĂ€mmande inför mĂ„nga av förslagen. Det Ă€r utan tvekan sĂ„ att miljön skulle tjĂ€na pĂ„ ett utbyggt jĂ€rnvĂ€gsnĂ€t, att sĂ€nkt moms skulle gynna tjĂ€nstenĂ€ringen och att sĂ€nkta arbetsgivaravgifter med tio procentenheter skulle vara bra för smĂ„företagen. Ăven tanken om en allmĂ€n arbetslöshetsförsĂ€kring Ă€r tilltalande.
Att valmanifestet kritiseras för att sakna finansiering Àr förutsÀgbart, men inte ett sÀrskilt gÄngbart argument. IntÀkter och kostnader gÄr inte jÀmnt upp i nÄgot av de andra politiska partiernas manifest heller. En relevantare invÀndning Àr att en röst Miljöpartiet i höstens val inte Àr en röst pÄ de vallöften som MP-kongressen beslutar om i helgen.
Det Àr inte konstigt om det Miljöparti som hÄller kongress i Uppsala tilltalar mittenvÀljare som ocksÄ bryr sig om miljön. De frihetliga inslagen i partiets politik löper som en röd trÄd genom det gröna valmanifestet.
Men verklighetens Miljöparti Àr inte lÀngre samma mittenparti som för nÄgot Är sedan. NÀr samarbetet med Socialdemokraterna och VÀnsterpartiet inleddes tog MP flera kliv vÀnsterut. Den liberalare synen pÄ arbetsrÀtt och motstÄndet mot förmögenhetsskatten har offrats i det rödgröna samarbetets namn.
Förr eller senare kommer det gÄ upp för Miljöpartiets nyvunna sympatisörer att det som Maria Wetterstrand sÀger i intervju efter intervju inte Àr vad som erbjuds av Mona Sahlins regeringsalternativ. Att oppositionen numera vill bli kallad för ett mitten-vÀnster-alternativ rÀcker inte lÄngt nÀr man mest girar Ät vÀnster.
Att den rödgröna budgetmotionen i mÄnga avseende la sig nÀra regeringens politik kommer att vara glömt nÀr kampen om vÀljarna hÄrdnar. Om Miljöpartiet inte vill gÄ miste om röster mÄste Wetterstrand och Eriksson vÄga stÀlla hÄrda krav i kommande förhandlingar. Och nÀr Sahlin och Ohly sÀtter sig pÄ tvÀren, kan det vara mycket viktigt att kunna luta sig mot ett enhÀlligt omval och ett starkt stöd frÄn det egna partiet.