För drygt tre år sedan meddelade Miljöpartiets båda språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand att de avsåg att bilda en rödgrön allians tillsammans med Socialdemokraterna. De hade ett massivt stöd av sina medlemmar då endast tre procent (enligt Sifo) ansåg att alliansregeringen var bäst på att sköta landets ekonomi. För Socialdemokraterna var siffran 72 procent.
Nu har det minst sagt svängt. Åsa Romson och Gustav Fridolin leder ett parti där 43 procent tror på alliansens ekonomiska politik, medan bara 35 procent föredrar Socialdemokraternas. Ordning och reda i statsfinanserna är huvudförklaringen, enligt MP:s partisekreterare Anders Wallner. Oordning och oreda i den socialdemokratiska politiken är en annan förklaring, som han dock inte nämner.
Det är för tidigt att säga vilken väg Vänsterpartiet tar med en ny partiledning 2012. Men det är uppenbart att de rödgröna på drygt ett år förvandlats från ett fullt tänkbart regeringsalternativ till tre partier som inte har så mycket gemensamt, mer än att de inte sitter i regeringsställning.
Efter fem år med en borgerlig regering har de flesta vant sig vid lägre inkomstskatter och rutavdrag för hushållstjänster. Få saknar också förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. Detta måste varje parti som söker regeringsmakten förhålla sig till. Miljöpartiet gör det också och har backat från den rödgröna skattepolitiken.
Håkan Juholt inledde däremot sitt partiledarskap med att utlova återställare. ”Det är orimligt att de rika bara blir rikare medan barnfattigdomen ökar”, sade han i SVT:s Agenda (10/4). Någon form av skatt på förmögenheter skulle det bli, var budskapet. Sedan blev det som bekant inga skattehöjningar och ett halvt rutavdrag i höstbudgeten. Därmed gick han emot kongressbesluten från 2009 som slår fast att rutavdraget ska bort och förmögenhetsskatten återinföras.
”Detaljer”, kallade Juholt skatteförslagen i budgeten i Ekots lördagsintervju (12/11), där han öppnar för skattehöjningar för att finansiera framtida reformer, till exempel utjämningen av skattenivån mellan förvärvsarbetande och pensionärer. En mer detaljerad och sammanhållen skattepolitik för S kommer så småningom när gruppen som gör översynen av skattesystemet presenterat sina slutsatser.
I ljuset av ovanstående är det förvånande att Leif Pagrotsky, ansvarig för skatteöversynen, i veckan tog bladet från munnen och meddelade (till Dagens Nyheter) att de enda skatter som kan höjas är miljö- och alkoholskatterna. Förvånande eftersom det inte bara är ett tydligt avståndstagande till kongressbesluten utan också för att det bakbinder partiledaren och hans vidlyftiga löften.
Juholt behöver ju många miljarder till påregleringar i den offentliga sektorn, avskaffande av barnfattigdom och pensioner man inte kan leva på. Han vill återställa a-kassa och sjukförsäkring och ta krafttag mot låga löner och deltidsjobb. Miljö- och alkoholskatterna har han inte ens nämnt i de sammanhangen.
Men det är också alldeles för tidigt att räkna med Miljöpartiet i alliansen. Fridolin och Romson siktar högt och vill utnyttja sin oppositionsställning maximalt. Och man kommer att kräva mycket bra betalt för att göra överenskommelser med regeringen.
Dessutom måste MP måna om sina kärnväljare. I det senaste valet uppgav 70 procent av MP-väljarna att de anser sig ”stå till vänster” politiskt. Inte så konstigt då man gick till val i en vänsterallians och siffrorna har säkert ändrats sedan dess. Men de kan ändras igen om Socialdemokraterna skulle få ordning på sin politik.
Språkrören har alla skäl att avvakta med att ta ställning till olika regeringsalternativ. I nuvarande position kan man växa genom att ta väljare från båda lägren. Den senaste MP-budgeten visade till exempel på en hejdlös flört med småföretagen, med udden mot Centerpartiet. S-väljarna får man nu närmast gratis, men man kan tillförsäkra sig om ett mer långsiktigt stöd genom att exempelvis vara tydliga om rutavdraget. Välutbildade storstadsväljare med vänstersympatier vill man förstås gärna ha.
Förr eller senare måste MP-ledningen bekänna färg, men man väntar nog så länge det någonsin går.