Miljöpartiet är emot vad som på yvigt miljöpartistiskt maskrosspråk brukar betecknas som "EU:s militarisering". Samtidigt välkomnar miljöpartiet att EU bygger upp en "civil och militär krishanteringsförmåga".
För en tid sedan markerade statsministern att han tyckt sig se tecken på en försvarspolitisk tillnyktring inom miljöpartiet. Detta skulle, filosoferade han, kunna få som en följd att miljöpartiet möjligen skulle kunna komma att betraktas som regeringsdugligt. Naturligtvis inte omedelbart, men i varje fall under nästa mandatperiod - kanske.
Efter detta besked, eller i fråga om saklig innebörd snarare pseudobesked, har den miljöpartistiska ivern att behaga herren till Harpsund och Rosenbad tagit sig en del närmast parodiska uttryck.
"Militarisering" var fram till nyligen det miljöpartistiska kodordet för allt som hade att göra med EU:s ansträngningar att bygga upp egen militär kapacitet.
Det fasansfulla m-ordet var naturligtvis avsett att ge associationer av ett till tänderna rustat EU, med marscherande massiva massarméer som likt Egypti gräshoppor uppslukade världen.
Alla med någon inblick i vad som diskuterats i EU vet att den s k "militariseringen" inskränker sig till en beredskapsstyrka på 60 000 man, med en beredskapstid på en månad, och drygt tio s k stridsgrupper om 1 500 man i varje, vilka i färdigt skick skall kunna ingripa vid internationella kriser inom 5-10 dagar. Ganska anspråkslöst i själva verket, och verkligen ingenting som man bygger militär supermakt på.
nu har riksdagens sammansatta försvars- och utrikesutskott presenterat sitt säkerhetspolitiska betänkande, och där finns tydliga positiva formuleringar om EU:s "militarisering" som miljöpartiet sväljer utan att blinka.
Utskottet skriver t ex:"Sverige verkar för att förstärka och utveckla sin politiska solidaritet, även inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik" och välkomnar att "EU ... bygger upp en sammanhållen civil och militär krishanteringsförmåga, som ett komplement till diplomatiska, ekonomiska och biståndspolitiska verktyg".
Samtidigt kräver miljöpartiet alltjämt att Sverige skall lämna EU, bl a till följd av EU:s militarisering. Miljöpartiet företer alltmer påtagliga likheter med mormors lilla kråka som skulle ut och åka, och som efter att ha slunkit än hit och än dit till slut hamnade i diket.