LEDARE: Miljöpartiets republikfråga

Utträdeskravet ur EU tycks för miljöpartiet vara på god väg att bli vad republikkravet är för socialdemokratin. En ömt vårdad relik i partiprogrammet att i ritualmässigt respektfulla former ära och vörda - men på betryggande, och i miljöpartiets fall allt större, avstånd från allt som har minsta beröringspunkt med praktisk politik. Miljöpartiet har genomgått en snabb utveckling i EU-positiv riktning, och skulle i dag snarast kunna betecknas som EU-splittrat.
Dessa för gröna själar säkert starkt provocerande slutsatser formulerades i går av professor Sören Holmberg när han presenterade SOM-institutets senaste mätning av EU-sympatierna i Sverige. I höstas var 43 procent positiva till EU, 31 procent negativa. Andelen negativa har aldrig varit lägre i dessa undersökningar - och gapet till de EU-positivas fördel aldrig större.
Svenska folket tycks alltså nu, ett drygt decennium efter folkomröstningen och EU-inträdet, äntligen ha kommit över sin baksmälla i förhållande till EU. Fördelarna med EU i vardagen förefaller så småningom att sakta men säkert gröpa ur den fördomsfyllda och slentrianmässigt negativa bild som så länge var rådande.
Förklaringen? Sjunkande priser, särskilt livsmedelspriser. Den ekonomiska utvecklingen, som stärks och byggs under av EU-medlemskapet. Och den positiva roll som EU spelar i miljöpolitiken som en konstruktiv kraft för att få till stånd samlade och effektiva internationella åtgärder mot klimathotet.
I sanning, det våras för EU - inte en dag för tidigt.

Ledare: Miljöpartiets republikfråga