Ryssland skrev i går under Kyotoavtalet efter flera år av internationella påtryckningar. I och med den ryska signaturen har man nått över den minimigräns som sattes upp för antalet länder som måste delta och avtalet kan nu, tre år efter USA:s avhopp, träda i kraft.
Detta innebär i praktiken att de 130 länder som ingått avtalet ska minska sina koldioxidutsläpp med totalt 5 procent mellan år 1990 och 2012. Det ryska ställningstagandet är också principiellt viktigt, då det innebär att USA inte lyckats hindra avtalet från att träda i kraft genom att bojkotta det.
I den svenska miljörörelsen är glädjen stor och det talas redan om nästa steg: en total omläggning av energisystemet som kan leda till minskade utsläpp med 30 till 40 procent fram till 2030.
Undertecknandet är även en framgång för EU, som länge med olika medel försökt göra det mer attraktivt för president Putin att prioritera miljön.
Men trots det glädjande beskedet är det få politiker i Bryssel och annorstädes som tror att den ryska omsvängningen i klimatfrågan beror främst på miljöhänsyn. Putin driver en hård tillväxtpolitik och har föresatt sig att få ordning på den delvis kaotiska ryska ekonomin.
Hans stora ekonomiska målsättning har hittills varit en fördubblad tillväxt under det närmaste decenniet som skulle föra upp Ryssland till samma nivå som de fattigaste länderna i Västeuropa. Samtidigt är rysk industri föråldrad och det kalla klimatet bidrar till höga kostnader för uppvärmning och underhåll.
Att fördubbla tillväxten under samma period som man minskar utsläppen, är en ekvation som inte kommer att gå ihop för Putin under rådande förutsättningar. Det saknas både pengar och teknik. En storskalig miljösatsning av detta slag beräknas av ledande ekonomer i Ryssland kosta landet uppemot sju triljoner kronor. Presidentens ekonomiske rådgivare, Andrej Illarinov, förklarade under torsdagen att man inte skriver under avtalet med glädje utan för att det är en politisk nödvändighet.
Även från forskarhåll kommer invändningar. Det ryska vetenskapsrådet förhåller sig nämligen skeptiskt då man menar att det inte finns några säkerställda samband mellan klimatförändringen och koldioxidutsläppen.
Trots gårdagens framgång kvarstår bekymret med att USA, det land som står för de största utsläppen av växthusgaser, alltjämt står utanför Kyotoavtalet. President Bush anser att ett infriande av villkoren skulle vara ett dråpslag mot amerikansk ekonomi. Frågan är vad som förmår den egensinnige Putin att överge sitt tillväxtmål.