Mills kompass fungerar än
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Även om han själv kallade sig utlitarist, och därmed i någon mån omfamnade idén om största möjliga lycka åt största möjliga antal, är kärnan i hans budskap ett starkt försvar för den personliga friheten. Tydligast kommer detta till uttryck i Om friheten från 1859. Han formulerar där den så kallade skadeprincipen, att man endast får begränsa en människas frihet om hon skadar en annan människa. I övrigt bör hon vara fri att göra vad hon vill - och själv ta konsekvenserna av sina handlingar.
Det är givetvis ett provocerande ställningstagande i en tid där det amerikanska inbördeskriget ännu inte har ägt rum och slavar befolkar bomullsfälten. Men det utmanar även föreställningar i ett samhälle som lagstiftar om tvång att bära bilbälte och
cykelhjälm. Mill skulle ha vänt sig även mot dessa senare företeelser, låt vara med mindre frenesi.
Betydligt starkareskulle hans reaktion sannolikt ha varit mot nutida krav om lagstiftning mot "sexualisering av det offentliga rummet". Att en människa blir förorättad var enligt Mill inte en tillräckligt stor skada som hon har rätt att skyddas ifrån.
Följdriktigt är Mill en stark förespråkare för en vidsträckt yttrandefrihet: Om så alla människor i världen utom en person vore av samma uppfattning, skulle mänskligheten inte ha större rätt att tysta denne person än han skulle ha att tysta mänskligheten om han hade tagit makten. Då som nu var detta en tanke som utmanade religiösa ledare - påvens encyklika 1864 bannlyste yttrandefriheten.
Man bör då samtidigt ha i åtanke att John Stuart Mill var en av sin tids stora feminister. Stort inflyande i hans liv och på hans arbete hade hustrun, Harriet Taylor Mill. De betraktade orättvisor mellan könen som ett hinder för mänsklighetens utveckling. Det är den som vill inskränka kvinnors frihet som måste motivera sitt ställningstagande, inte tvärtom - en tanke som många fortfarande kan uppleva som obekväm. Han levde som han lärde: Som brittisk parlamentsledamot var John Stuart Mill först med att kräva rösträtt för kvinnor.
Men medan det var självklart att kvinnor skulle få rösta var Mill inte lika övertygad om att demokrati fungerade i alla samhällen. "Outvecklade" länder behövde exempelvis först lyftas ur "barbariet". Även enskilda människor behövde först uppnå en viss mognadsgrad innan de kunde betros med röstsedel.
Den som i dag studerar Mills rösträttskriterier kan lätt kritisera honom för att vara elitist. Gränserna för vilka som ska få delta i valen är alltför snäva. Det stämmer, men räcker inte för att avfärda honom. Inskränkningar i rösträtten finns även i dag, till exempel för barn.
I själva verket är Mills diskussion kring demokrati ett exempel på att han är lika intresserad av att utforska frihetens gränser som han är av att bekämpa frihetens begränsningar. Han drar saken till sin spets genom att undra om en människa frivilligt kan ge upp sin frihet och sälja sig som slav. Nej, svarar Mill. Någonstans finns alltid en gräns för hur långt man kan sträcka ett resonemang.
Denna tankegång, eller dualism, märks även i hans syn på ekonomi. Mills grundinställning är att personlig frihet och ekonomisk frihet otvetydigt går hand i hand. Ett land med demokrati och yttrandefrihet, men där regeringar har för stor makt
över ekonomin, är inte fritt annat än till namnet. Men han såg ändå en roll för staten och sociala reformer, för att ge människor reella möjligheter till personlig utveckling.
Man kan, avslutningsvis, kontrastera Mill med en samtida filosof: Karl Marx. Det kommunistiska manifestet utkom ett decennium före Om friheten och fick stor betydelse under det dryga århundrade som följde. Men den som i dag tar Marx till hjälp för att analysera och hitta rätt i samtiden lär snabbt gå vilse.
Tidens tand har naturligtvis gett Mills karta skönhetsfläckar. Men hans kompass fungerar än.