Ministern klev ner från pulten

Uppsala2005-09-15 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Ingen förnekar att det finns ett stort antal människor — många av dem barn — som håller sig gömda i Sverige. Siffran 20 000 brukar nämnas, men den är i sammanhanget oviktig. Bakom varje siffra finns en människa av kött och blod, som lever i det svenska samhället men ändå utanför det. Det handlar (i de allra, allra flesta fall) om människor som av olika anledningar har lämnat sina hemländer, som har flytt undan förtryck och förföljelse på jakt efter trygghet i tillvaron.
I går beslutade en majoritet av Sveriges riksdag, bestående av moderater och socialdemokrater, att låtsas som om dessa människor inte finns. Förslaget om flyktingamnesti fälldes.

Värst av allt var att migrationsminister Barbro Holmberg hade den hycklande smaken att kalla gårdagens beslut för en historisk dag. Anledningen var att man samtidigt beslutade att avskaffa Utlänningsnämnden. Asylprocessen ska bli mer rättssäker genom att den som fått avslag kan överklaga till domstol, där man får möjlighet att göra sin röst hörd. Dessutom tvingas domstolen — till skillnad från dagens Utlänningsnämnd — motivera sina beslut.
Detta är naturligtvis en mycket efterlängtad för­ändring — för alla utom Barbro Holmberg. Regeringen har nämligen gjort sitt absolut bästa för att förhindra just detta beslut. Det är över fyra år sedan en riksdagsmajoritet bestående av de borgerliga partierna plus miljöpartiet krävde att regeringen skulle avskaffa Utlänningsnämnden. I ett halvt decennium har regeringen struntat i att verkställa riksdagens beslut.

Men dröjsmålet gör också att vi i dag har en ohållbar situation. Svensk flykting­politik har hårdnat. Asylprocessen verkar nedbrytande på människor. Detta märks inte minst på barnen, som i vissa fall har förlorat livs­gnistan helt och blivit apatiska.
En amnesti skulle inte kunna göra de senaste årens misstag ogjorda, men den skulle åtminstone begränsa skadorna av den hittills förda politiken. För regeringen återstår fortfarande problemet att tiotusentals männi­skor i Sverige befinner sig i totalt utanförskap. "Det är problem som måste lösas", erkände Barbro Holmberg i sitt riksdagsanförande. Därefter steg hon ner från talarstolen.
Läs mer om