Ministerns tomma ord

De närmaste dagarna kommer landets klassrum att fyllas av nyblivna och förväntansfulla förstaklassare. De allra flesta är sju år gamla, trots att det redan i dag är möjligt att börja skolan både tidigare och senare. Barnens ålder kommer kanske att variera mer om några år.

Uppsala2005-08-18 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Regeringen, med skolminister Ibrahim Baylan i spetsen, vill nämligen förändra dagens regler. I framtiden ska föräldrarna själva få besluta om deras barn ska börja skolan vid sex, sju eller åtta års ålder. Förändringen, som ingår i förslaget till ny skollag, har mottagits positivt både av regeringens samarbetspartier och den borgerliga oppositionen. Frågan är dock hur stor inverkan reformen skulle få eftersom det redan i dag är möjligt att börja skolan vid sex års ålder. Det är dessutom så att barn som inte anses mogna för skolan kan ges dispens och vänta med skolstarten tills de har fyllt åtta år.
Större valfrihet — om än ack så lite — är förstås alltid välkommet, även om det vore olyckligt om reformen skulle leda till att fler började skolan senare. Barn i den åldern har oerhört lätt att lära, vilket inte bör slarvas bort. Sverige har redan i dag
en sen skolstart i internationell jämförelse.

Men även om det nu i sak inte skulle innebära särskilt stora förändringar är förslaget intressant; det sätter nämligen fokus på socialdemokraternas ogenomtänkta och inkonsekventa skolpolitik. Baylan har helt rätt i att föräldrarna känner sina barn allra bäst. Det är emellertid konstigt att den kunskapen — om man ska tro den socialdemokratiska retoriken — bara ska tillvaratas i just detta fall. Om föräldrar kan ges inflytande över när skolgången ska påbörjas, borde de också i större utsträckning kunna påverka var och på vilket sätt undervisningen ska bedrivas. Skolministerns nyfunna vurm för valfrihet och för-äldrainflytande rimmar illa med det socialdemokratiska friskolemotståndet.
Inkonsekvensens förklaring är att Ibrahim Baylan gillar stora ord. Det är inte första gången han har gett ett retoriskt skimmer åt högst substanslösa åtgärder och förslag. Trots att skolministern, till skillnad från sina föregångare, har talat sig varm för både kunskap, ordning och nu senast valfrihet, har inte den social-demokratiska skolpolitiken förändrats. Tanken om att alla elever ska lära sig samma saker i samma takt genomsyrar tyvärr fortfarande synen på skolan.
Läs mer om