Misstron mot friskolorna
DN Debatt i fredags skrev utbildningsminister Leif Pagrotsky om inflation i friskolornas betygssättning, som han menar hotar att urholka hela systemet för antagningar till högskolan.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Många friskolor ställer dessutom särskilt höga krav på sina elever. Ta till exempel Tyska Skolan i Stockholm. Där får eleverna inte bara kämpa sig igenom ett extra skolår på gymnasiet, man förväntas vara perfekt tvåspråkig på tyska och svenska och man får dessutom göra regelrätta studentexamensprövningar. Och där, som på andra krävande utbildningar, innebär tuffa krav också strängare kriterier för betygssättningen.
Ingen av dessa markanta skillnader gentemot andra skolor avspeglas dock då skolans elever får sina studentbetyg översatta till den svenska betygsskalan. En jämförbar arbetsinsats på ett nationellt program skulle med all säkerhet ge högre betyg och bättre chanser vid ansökning till högre utbildningar. Bortsett från de svårigheter som detta orsakar enskilda elever, går svenska högskoleutbildningar på så vis miste om duktiga och drivna studenter.
Dessa orättvisor gäller givetvis inte bara friskolor. Det finns ju till exempel en tendens bland elever att välja samhällsvetenskapligt program framför naturvetenskapligt därför att det förra kräver en mindre arbetsinsats för samma betyg. Samtidigt finns det i Sverige en lång tradition av misstro inte bara mot friskolor utan mot alla utbildningar som erbjuder alternativ till de vanliga nationella programmen, särskilt om de gör anspråk på att vara någon form av "elitutbildning".
International baccalaureate, IB, är en internationell gymnasieutbildning som erbjuds på ett 20-tal kommunala skolor och en friskola i Sverige. På IB-programmet bedrivs undervisningen på engelska och man ställer hårda krav på eleverna i fråga om studietakt och prestationer. Men när elevernas avgångsbetyg räknas om till den svenska betygsskalan avspeglas inte nödvändigtvis deras extra arbetsinsats.
På högskoleverket nöjer man sig dock inte med det. Till högskoleantagningarna 2007 vill man nämligen ytterligare skärpa reglerna för omräkning.
Det förslag till nya mallar som nu diskuteras har tagits fram utifrån statistik över betygsutvecklingen hos en grupp elever på de nationella natur- och samhällsvetenskapliga programmen. Rent statistiskt kan man, enligt verket, förvänta sig vissa studentbetygsnivåer utifrån elevernas avgångsbetyg i nian. Det är utifrån dessa förväntade betygsnivåer som de föreslagna mallarna tagits fram.
Med andra ord är det betygsutvecklingen för elever på andra program som ska ligga till grund för omräkningen, inte IB-elevernas faktiska prestationer. På så vis väljer man att ignorera programmets höga prestationskrav.
På International Baccalaureate Organizations kontor i Stockholm menar man att en sådan översättningsmall vore orimligt sträng även i internationell jämförelse och att den, om den antas, skulle äventyra IB:s framtid i Sverige.
Den elev som är taktisk bör således överväga att gå en mindre krävande gymnasieutbildning, vilket om något borde ge utbildningsministern sömnlösa nätter.
Om han på allvar vill göra den högre utbildningen i Sverige mer internationellt konkurrenskraftig borde en första prioritet vara att göra slut på förfördelandet av ambitiösa elever som inte ryggar tillbaka inför en extra arbetsinsats.
I stället agerar utbildningsministern i sitt ojande över friskolorna utifrån en socialdemokratisk ryggmärgsreflex att alltid misstro dem som är beredda att satsa extra utöver standardnormen.