Att lämna EU verkar vara lite som att köpa en ny madrass: Mjuk? Hård? Eller ska vi bara ta våra pengar och gå? Skillnaden är förstås att det går att lämna tillbaka en madrass om den visar sig vara något annat än det man ville ha. Det blir dock svårt för britterna att lämna tillbaka den fria rörligheten. Och inte kan man väl gärna be om återbetalning i form av tillträde till den inre marknaden.
Flera opinionsundersökningar visar att en majoritet av britterna fortfarande anser att landet ska lämna EU. Även en övervägande del av dem som vid tiden för folkomröstningen ville stanna anser att skilsmässan måste ske. Premiärminister Theresa May har valt att driva på för ett hårt utträde. Ingen överenskommelse är bättre än en dålig överenskommelse, som det ju har hetat.
Förra veckan avslutades den andra rundan av utträdesförhandlingarna. Något som föranleder en viktig diskussion kring vilket mandat det egentligen är May och Brexitministern David Davis har att förhålla sig till?
Folkomröstningen gav ingen vägledning i endera riktningen. Däremot kan resultatet i nyvalet i juni - där Mays hoppades stärka sin majoritet i parlamentet, men utfallet blev det omvända - tolkas som att mandatet gäller för ett mjukt utträde.
Brittiska The Economist har låtit göra en undersökning som finner att 69 procent av de som röstade för att lämna föredrar ett hårt utträde medan 24 procent föredrar ett mjukt. Vilket ju är i enlighet med den linje som May har valt. Men bland de som ville stanna väljer 81 procent ett mjukt utträde och bara 15 procent ett hårt. Sammantaget vinner alltså mjukt över hårt med 52 procent mot 44 procent. Siffror som inte är helt olika de som initialt utlöste processen.
Så vad innebär de två alternativen? Troligen vet varken EU, May eller det brittiska folket svaret. Men om May lyssnade in sina medborgare hade premiärministern kanske åtminstone landat i en viktig insikt, nämligen den att en överenskommelse definitivt är bättre än ingen överenskommelse.