Det är några år sedan Moderaterna gjorde ett starkt avtryck i svensk politik. Efter rivstarten 2006 med jobbskatteavdrag, reformerad a-kassa och sjukförsäkring, allt under paraplyet Jobblinjen, kom krishanteringen efter finanskrisen. Sedan dess har man i princip förvaltat landet.
Och varför inte? När väljarna lönar partiet med 30 procent i valet 2010 och sedan gör det till största parti i opinionsmätning efter opinionsmätning ger det inte precis signaler till nytänkande och risktagning. Lika nöjda med sakernas tillstånd är dock inte kollegerna i Alliansen, särskilt inte Centerpartiet och Kristdemokraterna.
Vad vill Moderaterna med sin politik? Vilka är visionerna? Jo, enligt hemsidan är ”de nya Moderaternas” uppgift att ”lösa samhällsproblem och göra Sverige till ett bättre land för alla som bor där”. Det låter misstänkt likt ett annat statsbärande parti som numera är en aning på dekis: Socialdemokraterna.
Alliansen bildades för att få bort S från makten vilket man också lyckades med, två gånger om. De senaste åren har M ägnat all kraft åt att försvara de förändringar som gjordes under första halvan av förra mandatperioden. Det har varit Reinfeldt mot Sahlin och Borg mot Östros. Reinfeldt och Borg vann.
De båda stora partierna har rört sig i politikens mittfält, i jakt på de stora väljargrupperna. Med undantag för skolpolitik (FP) och miljöpolitik (MP) har det knappt funnits utrymme för andra. Därför blir saknaden stor nu när socialdemokratin klivit åt sidan för att göra sin nystart. Precis som tennisspelaren John McEnroe fick svårt med motivationen när Björn Borg slutade, så saknar Moderaterna sin huvudmotståndare, den man hela tiden jämfört sig med och till slut lyckats slå.
Nu är det dags att ta ögonen från motståndaren och titta på den egna Alliansen. Styrkeförhållandet mellan de fyra blir ett allt större problem. I badtunnan i Högfors var Fredrik Reinfeldt bara Fredrik. Nu är han statsmannen med Angela Merkel och David Cameron på kortnummer i telefonen. Även Anders Borg har träffats av det internationella strålkastarljuset.
Men om Alliansen faller 2014 faller ju också Moderaterna. Så är man beredd att lyssna på de andra partierna i frågor som till exempel värnskatten (FP) eller turordningsregler (C), nu när ekonomin går som tåget och reformutrymmet är ansenligt? Hittills är svaret negativt. Borg har räknat på det där och kommit fram till att läkarna är den enda breda yrkesgrupp som berörs av värnskatten (60 procent av dem). Principen får därför ge vika för matematiken och det gäller att hålla sig väl med de breda grupperna.
Med ett femte jobbskatteavdrag siktar M mot 35, kanske 40, procent i nästa val. Men utan politiska visioner spelar man högt, kanske rakt i händerna på en reformerad socialdemokrati.