Mona Sahlins blinda fläck
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det skall bli skattelättnader för ägare av småhus och flerfamiljshus för konvertering från förbränning av olja för uppvärmning till förnybara energikällor.
Den offentliga sektorn skall få särskilt stöd för att gå före med gott exempel. Vattenfall skall beordras att genomföra stora investeringar i framtida förnybar energi. En utredning skall föreslå hur jordbrukets produktion av förnybar energi skall kunna öka. Det skall göras insatser för förnybara drivmedel, och stora satsningar på fjärrvärme. Resurserna till energiforskningen skall öka kraftigt.
Som så ofta när statsrådet Sahlin är i farten låter det hon säger bra, i förstone. När den leda verkligheten gör sig påmind händer det dock understundom att de vackra orden faller ihop som en sufflé.
I någon mån har ju Mona Sahlin garderat sig för en sådan utveckling. Räkenskapens dag för det program som nu skisserats infaller först om 15 år. Det är kanske inte så troligt att hon då är kvar på sin nuvarande post.
Med dessa ironier på pränt finns det all anledning att ändå hälsa ambitionen med tillfredsställelse. En hel del har ju också gjorts under decennierna sedan den första oljekrisen på 1970-talet.
Det ligger också i sakens natur att en hel del av dessa program under resans gång kan komma att behöva modifieras och anpassas till inslag i den framtida utvecklingen som i dag svårligen kan förutses.
Likväl finns det. Åtminstone, två problem med det perspektiv som Mona Sahlin anlägger på energipolitiken. Det mindre, och snarast lite löjeväckande, är det storsvenska anslaget.
Vi är knappast ensamma om att dra slutsatser av den senaste tidens skrämmande händelser. Även andra länder, inte minst USA, lär sätta högsta fart för att minska oljeberoendet.
Men den allvarliga bristen med detta program, liksom den energipolitik som i övrigt förs, är att icke ett ord står att läsa i artikeln om kärnkraften. Den är statsrådets blinda fläck.
Så Sverige skall samtidigt avskaffa kärnkraften, även om man numera visligen avstår från tidsbestämningar, och oljeberoendet — det sista på 15 år.
Det är inte realistiskt, i synnerhet inte i ett globalt perspektiv. Uppgiften där är ju att både snabbt minska utsläppen av växthusgaser och drastiskt öka tillgången på energi för de snabbväxande u-länderna. Då behövs också kärnkraften.