Motståndet i Tjetjenien lever
Bombat till ruiner. En befolkning som på ett decennium decimerats med en femtedel, enligt lika skrämmande som trovärdiga uppgifter. Plågat och terroriserat i en omfattning som är näst intill ofattbar. Få ting kunde ligga närmare till hands än föreställningen att Tjetjenien vid det här laget skulle vara fullständigt knäckt.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Demonstrationen och den högst befogade upprördheten gällde en friande dom i den sydryska staden Rostov-vid-Don mot fyra ryska soldater med kaptenen Eduard Ulman i spetsen. Den 11 januari 2002 mördade de sex tjetjener, däribland en byskollärare och en gravid sjubarnsmor. Så långt en i sin hemskhet närmast banal händelse i dagens lag- och rättslösa Tjetjenien.
Det intressanta i detta fall var dock att de fyra faktiskt åtalades vid rysk domstol. Varför det skedde i det här fallet när det praktiskt taget alltid annars ses mellan fingrarna på den ryska soldateskens rutinmässiga övergrepp mot tjetjener är det knappast lönt att spekulera om.
De fyra erkände vid rättegången vad som lades dem till last, men försvarade sig samtidigt med att de "bara lydde order". Juryn godkände resonemanget, fastslog att soldaterna inte hade ansvaret och friade dem.
"Vi lydde bara order". Finns det någon undanflykt mer genomskinlig, och mer brukad och missbrukad genom åren, än denna? Varhelst krigsförbrytelser mot civila begåtts har förövarna flytt till denna fras.
Men detta det mest genomskinliga av moraliska fikonlöv godtas inte av demokratier. Hitlers besegrade bödlar kunde inte fly från sitt individuella ansvar genom att skylla på en kollektiv order, inte heller de som på 1990-talet mördade på Balkan. Varför skulle kraven ställas lägre på dagens Ryssland?
En annan högst relevant fråga är hur det ryska rättsväsendet ser på den order som de fyra soldaterna åtlydde. Om man nu, på i och för sig moraliskt orimliga grunder, anser att soldaterna frias av att de bara utförde en order måste ju frågan bli vilken slutsats som skall dras i fråga om den eller de personer som gav denna order.
Borde inte de i så fall åtalas? Om detta inte sker blir ju slutsatsen att överordnade officerares order om mord på civila är i sin ordning. Kan detta vara förenligt med rysk lag?
En som intressant nog svarar nekande på den senare frågan är Alu Alchanov, den man som i dag är president i Tjetjenien — på Kremls nåde. Denne man, som utvaldes av Kreml och "valdes" av tjetjenska folket i ett val som präglades av massivt valfusk, kan med normalt språkbruk inte gärna kallas för något annat än en tjetjensk quisling.
Men till och med han är kritisk mot den friande domen och hävdar att den strider mot rysk lag. Och företrädare för hans administration deltog, som sagt, i gårdagens demonstration.
Man skall nog vara försiktig med att dra stora växlar på dessa tecken på meningsskiljaktigheter. Det är knappast så att Alchanov är en tjetjensk frihetskämpe dold i en rysk vapenrock.
Men han, och hans administration, finns permanent i Tjetjenien. De kan språket och är som tjetjener också i stånd att tolka de kulturella koderna.
De har självklart långt bättre förutsättningar än president Putin och hans närmaste män att "känna av" folkstämningen i Tjetjenien. Att den ryska politiken mot Tjetjenien sedan ett decennium befinner sig i en återvändsgränd vet alla. Det senaste kriget, som snart pågått i sex år, fortsätter. Varje vecka stupar och såras ryska soldater i Tjetjenien — ibland fler, ibland färre.
President Putin kanske har illusioner om att segern och med den freden väntar bakom hörnet. Kanske göds rent av dessa illusioner av den effektiva informationsblockad som de ryska myndigheterna lyckats införa i och kring Tjetjenien.
Men Alu Alchanov kanske ser det som Putin så krampaktigt blundar för, nämligen att motståndet inte ebbar ut — utan kanske rent av växer. Kanske är det en sådan verklighet han insett att han,
till skillnad från Putin, måste räkna med och förhålla sig till.