Ända sedan De gröna i Tyskland började göra sig gällande har det funnits två riktningar i partiet: fundis och realos. Fundisarna, alltså fundamentalisterna, ville göra De gröna till ett utomparlamentariskt, tillväxtfientligt och pacifistiskt parti. Realos, realisterna, ville utveckla partiet mer åt det konventionella hållet, ett vänsterparti, bara lite grönare.
Föga överraskande vann realos, för det var där rösterna fanns. Tysklands populäraste minister är utrikesminister Joschka Fischer, som utvecklat sitt gröna parti till en trygg partner för de tyska socialdemokraterna.
I Sverige finns en motsvarande splittring inom miljöpartiet, även om den inte alls varit lika djup. Partiets nuvarande språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson är utpräglade realos. Det är ingen slump att de så hårt har krävt att få sitta med i den socialdemokratiska regeringen. De eftersträvar uppenbarligen en utveckling ungefär som i Tyskland.
Det har gruffats lite på partiets kongresser. Mot partiledningens vilja drev kongressen igenom att nej till EU fortfarande är ett av partiets viktigaste krav. Men i stort sett har partifolket accepterat språkrörens tydliga vridning åt realohållet.
Men nu har det tidigare språkröret Birger Schlaug fått nog. Allt går åt fel håll. Partiet har släppt viktiga värderingar och anpassat sig efter Göran Perssons krav så att man kan få de eftertraktade statsrådsposterna. Partiet har övergivit sin pacifistiska inställning och funderar tydligen på att ändra sin inställning till EU. Därmed skulle de två sista hindren för partiet att gå i koalition med socialdemokraterna vara borta, konstaterar Birger Schlaug bittert i en artikel i Dagens Nyheter.
Varefter han siar att något eller några av alla dessa mittenpartier kommer att åka ur riksdagen, vilket av dem det blir kommer enligt hans uppfattning snarast att bero på slumpen.
På den sista punkten har han nog rätt, även om ett grönt parti med en fundamentalistisk inriktning säkert inte heller skulle ha någon trygg framtid.
Men att socialdemokraterna faktiskt skulle acceptera att regera med miljöpartiet är det svårt att tro på. Göran Persson tänker säkert inte dela makten med någon trots alla seminarier och annat som miljöpartiet satsar på. I höst kommer samarbetet att utvärderas av regeringen och de båda stödpartierna. Då måste miljöpartiet välja väg, samarbete eller opposition. Det kan bli svårt nog.