Utlandsrösterna avgör? Medelålders och äldre minns kanske valet 1979, då den borgerliga regeringen kunde sitta kvar tack vare utlandsrösterna. Nu kan det vara dags igen. På onsdag har de räknats. De tros vara 50 000 till antalet. Och de skulle alltså kunna ge alliansen ett 144:e riksdagsmandat och göra att de tre rödgröna partierna stannar på 143.
Spänningen bygger på föreställningen att det rödgröna blocket fortfarande existerar, vilket det inte gör. De tre partierna har gått till val vart och ett för sig. Ändå betyder blocken allt för Socialdemokraterna. Stefan Löfven vägrar att avgå så länge de rödgröna är större, men blir det tvärtom kan han ändra sig snabbt.
Jan Björklund och Annie Lööf kommer att andas ut om utlandsrösterna vänder på styrkeförhållandena. Om inte kommer de att sitta i kläm mellan M:s och KD:s löften att fälla regeringen och sina egna att hålla SD borta från inflytande. ”Det blir komplicerat”, sade Björklund sent i går kväll på frågan om ett sådant scenario.
Om Stefan Löfven inte avgår händer ingenting förrän talmansvalet den 24 september. Alla siffror har betydelse inför de kommande förhandlingarna. Att SD inte blev näst största parti, utan är klart mindre än M, har stor betydelse för möjligheten till en alliansregering.
Den nya riksdagens minsta parti, Miljöpartiet, kan också få en nyckelroll. Olikt Löfven och Sjöstedt nämnde inget av språkrören det smala rödgröna övertaget under valnatten, utan pratade i stället om att ta ansvar och om samsynen med C och L i många frågor. Alliansen och MP är ett regeringsalternativ som skulle bli starkare än det i förstone ser ut. Det är svårt att se hur det skulle fällas, med S och två extrempartier som opposition.
Kanske dags för Löfven att avgå och börja tala mer förutsättningslöst med de andra partierna, som det 28-procentsparti han nu leder ger vid handen. Vad de 50 000 utlandssvenskarna än säger är det inget starkt regeringsalternativ som tonar fram.