Ungefär så måste Ugandas president Yoweri Museweni ha resonerat inför det presidentval som just genomförts och som Museweni vann — om det nu är rätt ord — med officiellt 59 procent av rösterna.
Statens resurser användes oblygt till regeringspartiets och Musewenis fördel, "observatörer" från regeringspartiet dök upp överallt och inte minst i vallokalerna, det ledande oppositionspartiets slutmöte
i Kampala skingrades "av trafiksäkerhetsskäl" med tårgas och batonger. Och att Museweni alls kunde väljas berodde naturligtvis på att han utnyttjat sin majoritet i parlamentet för att ändra författningen så att han kunde ställa upp igen, trots att han fullgjort sina två perioder vid makten.
Mönstret är sorgligt välbekant, inte bara i Afrika. Ledare vänjer sig vid makten och dess privilegier eller intalar sig att landet kommer att kastas ut i kaos om de själva lämnar sitt ämbete. Alltså ändrar de författningen så att växling vid makten blir omöjlig. Ibland handlar det givetvis också om rädsla för den personliga säkerheten om andra krafter skulle ta över.
Uganda har tidigare räknats till de bättre styrda länderna i Afrika. Men det var många år sedan. Genom att klänga sig fast vid makten har Museweni förmodligen bara åstadkommit att den förändring som en dag måste komma kanske äger rum i betydligt
otrevligare former än ett vanligt demokratiskt maktskifte.