Nu har de socialdemokratiska partidistrikten meddelat valberedningen vilka krav som de anser ska ställas på en ny partiordförande. Ett av de krav som från början ansågs självklara, att han eller hon måste sitta i riksdagen, har i praktiken redan sorterats bort. Andra egenskaper anses viktigare.
Man kan också konstatera att den egentliga innebörden av detta är att kandidater som Pär Nuder - och för all del även Thomas Bodström, Margot Wallström eller Lena Sommestad - därmed blir möjliga att överväga. De tre senare förefaller dock så här långt inte realistiska. Pär Nuder sägs däremot ha stöd av flera partidistrikt, inklusive det stora distriktet i Skåne, och sägs ha förutsättningar att överbrygga skillnaderna mellan olika falanger. Också några socialdemokratiska tidningar resonerar om Nuder som en tänkbar eller lämplig kandidat. Ryktet säger att han snart kommer att få en formell fråga från valberedningen.
Det är fullt begripligt. Andra kandidater kan vara mer massmediala och ha lättare att vinna personlig popularitet. Men för att ta över regeringsmakten så måste partiet också ha en ledare som uppfattas som en verkligt tung politiker. Och det är svårt att komma ifrån att den tidigare finansministern Nuder, med hela sin karriär nära den politiska maktens centrum, har en tyngd och politisk bredd som ingen annan kandidat riktigt kan matcha.
Problemet är att Nuder förknippades så starkt med de negativa sidorna av Göran Perssons ledarstil att han inte längre ansågs önskvärd när Mona Sahlin tog över. Han petades som ekonomisk talesman på ett sätt som många uppfattade som förnedrande och lämnade politiken. Han har hittills slagit ifrån sig alla tankar på att komma tillbaka.
Men detta innebär samtidigt att Nuder inte belastas av den socialdemokratiska valförlusten och alla de faktorer som ledde fram till denna. De som vill ha honom påminner om att även Olof Palme uppfattades som arrogant men ändå framför allt var en drivande politiker med starka egna visioner. Man får i så fall tänka sig att partiet under denna mandatperiod får ett dubbelkommando med Nuder som partiordförande och någon annan, kanske Veronica Palm, som ledare för riksdagsgruppen.
Förutsättningen är dock säkerligen att en massiv övertalningskampanj sätts in. Den som tvingas bort på det sätt som Nuder tvingades bort och som har andra intressanta arbetsuppgifter att välja på vill nog ha ett starkt och entydigt stöd från partiet för att överväga att komma tillbaka. Han vill veta i förväg att han inte tvingas agera mot sin egen övertygelse, på det sätt som vi nu fått bekräftat att Mona Sahlin tvingades göra när alliansen med Vänsterpartiet bildades.
Skulle det verkligen bli Nuder så betyder det att socialdemokratin söker sig tillbaka till den tid när starka partiledare dominerade scenen. Frågan är om detta är rätt sätt att genomföra den politiska helrenovering som behövs.