Och inte blev det mycket av nystarten i gårdagens regeringsförklaring. Lyssnarna fick veta att "vi får gå tillbaka till 1960-talet för att finna ett läge då Sverige mötte en begynnande högkonjunktur i en liknande styrkeposition". Enastående bra alltså, och miljarderna rullar ut i nya eller höjda stöd och bidrag.
Möjligen kan man undra varför alla dessa höjda stöd och bidrag behövs om allt verkligen vore så bra. Innehållet i penningrullningen var känt förut genom överenskommelsen med vänsterpartiet och miljöpartiet om budgeten. Men ingenting sades om de väntade stora underskotten i statens budget.
Avsnittet om EU var ju särskilt spännande med tanke på alla krumelurer som socialdemokratin och inte minst statsministern själv ägnat sig åt. I förra årets regeringsdeklaration skulle Sverige satsa på tillväxt och samarbete och bli speciellt aktivt i EU.
I år hade statsministern några ganska korta och relativt positiva ord att säga om EU. Och det är riksdagen som ska ta ställning till förslaget till ny EU-författning och därmed basta. Men han ansåg också att EU är ett "uttryck för den politiska viljan att skapa en demokratisk motvikt till marknadskrafterna". Det skulle nog inte så många regeringschefer i EU hålla med om. Men sådant måste Göran Persson säga för att hålla sitt parti och stödpartierna på gott humör.
EU-avsnittet avslutas med ett meddelande om att samordningsansvaret för EU-frågor förs över från utrikesdepartementet till statsrådsberedningen. Men som förre statsministern Carl Bildt (m) kommenterade i korridoren efteråt: "Så har det ju varit länge."
Några av statsministerns påståenden i regeringsförklaringen väcker förundran. Han anser att tillväxtfrågorna har dominerat det offentliga samtalet och den politiska dagordningen. Det hade varit väldigt bra om så hade varit fallet, men det är ju helt enkelt inte sant. Svenskt Näringsliv har gjort sitt bästa, oppositionen har försökt men regeringens ointresse har varit kompakt och den socialdemokratiska så kallade tillväxtkongressen blev ett fiasko som knappt berörde tillväxten. Inte heller i regeringsförklaringen hade statsministern många ord att säga om tillväxten eller bristen på investeringar.
Erfarenheterna från tillväxtsamtalen är goda, hävdar statsministern också i regeringsdeklarationen. Det skulle nog inte många hålla med om. Fråga Svenskt Näringsliv eller några småföretagare! Inte ens facket instämmer.
Sverige toppar tillsammans med andra nordiska välfärdsländer internationella jämförelser av levnadsstandard och tillväxtförutsättningar, påstår statsministern också. Ja, det beror på vem man frågar. Den klassiska rankningen av välstånd görs av den internationella organisationen OECD. Där ligger Sverige långt från toppen och har inte förbättrat sin ställning på senare år.
För första gången någonsin har de fyra oppositionspartierna skrivit en gemensam kommentar till regeringsdeklarationen, där de föga överraskande påpekar att regeringen saknar förslag för att få fram nya jobb i nya och växande företag. De fyra efterlyser också en nödvändig förnyelse av välfärden. Uttalandet är inte speciellt konkret men i alla fall en början till ett gemensamt agerande.
Vad vill regeringen, eller snarare Göran Persson, egentligen använda regeringsmakten till? Regeringsförklaringen hade varit det naturliga tillfället att presentera nya visioner, att entusiasmera partifolket och få de båda stödpartierna att känna sig stolta över samarbetet. Men så skedde alltså inte.
Oppositionen har nu större möjligheter att ta över makten än på många år. Med en utsliten regering, missnöjda stödpartier och en sällsynt enig opposition är förutsättningarna för ett maktskifte ovanligt goda. Nu hänger det på de fyra oppositionspartierna själva om de kan ta till vara sina chanser inför valet 2006.