Ett fartyg lastat med timmer kapas på svenskt vatten. Varför väljer kaparna att sätta in sin aktion i Sverige mot en båt med rysk besättning, finsk last och maltesisk flagg? Östersjön är ett litet och ganska välbevakat hav och borde rimligen vara en olämplig plats för en kapning. Men de svenska myndigheterna hade ingen aning om kapningen förrän det finska rederiet informerade.
Så lätt är det alltså att kapa ett stort lastfartyg hos oss. Och båten var ju inte försvunnen redan då. Den försvann inte förrän den kom ut ordentligt på Atlanten. Hur kunde kaparna så länge dölja att de hade kapat båten? Vad visste den finska polisen egentligen?
Men Arctic Sea kom aldrig fram till sin destination i Algeriet. Den försvann. Eller var den verkligen försvunnen? Det förefaller som åtminstone den finska polisen hade en ganska klar uppfattning om var den fanns. Också ryska myndigheter tycks ha vetat. Varför gjorde man då ingenting förrän båten kom långt utanför Kap Verdeöarna?
Vart var kaparna på väg? Det verkar ju som om de tänkte sig västerut, mot Sydamerika, eller söderut mot Afrika efter en rejäl omväg. Samtidigt höll deras vatten och mat på att ta slut. Var skulle de hämta påfyllning?
Och framför allt: Varför kapa en båt med timmer? Ryktet går att båten innehöll en last med vapen, vilket verkar betydligt mer sannolikt. Men konstigheterna är många fler. När ryssarna till slut stoppade båten och tog om hand både kapare och besättning visades de åtta kaparna upp ordentligt för massmedierna, inte minst tv. Men bara elva av de femton i besättningen dök upp i Moskva. De andra fyra lär vara kvar på båten. Varför det? Hade de särskilda uppgifter? Närbilder på den ryska besättningen fick man inte se, bara oklara avståndsbilder.
Det ryktas om en "skenmanöver" och det verkar alltmer troligt med tanke på alla oförklarliga fakta. Svensk och finsk polis vill nu gärna själva förhöra både kapare och besättning. Ska vi gissa att ryssarna inte tillåter det? Finsk polis samordnar utredningarna i Finland, Sverige och Malta. Och den finska polisen informerar de ryska myndigheterna. Men ryssarna verkar inte så meddelsamma.
Tidningarnas telegrambyrå, som alltid försöker vara mycket korrekt, skriver om den "förmodade" kapningen. Och det är nog säkrast så. Mystiken tätnar. Det verkar som om sanningen kan vara nog så känslig, inte minst för de ryska myndigheterna. Om det hade varit en film eller en roman så hade vi till slut fått reda på det. Men nu ser det mörkt ut. Vi får nog aldrig veta vad som egentligen har hänt.
gunvor.hilden@comhem.se