Det är ett ambitiöst mål. Metoderna har ännnu inte presenterats men det är helt klart att varje invånare i landet kommer att beröras. Inte minst på det lokala planet måste ett kraftfullt agerande till för att målet ska nås.
För Uppsalas del betyder det att kommunledningen måste vika av från sin nuvarande väg att ta lätt på miljöproblemen. I dag beräknas utsläppen av koldioxid i Uppsala till cirka 4,5 ton per capita. Uppsala är en kommun utan tung industri och bör därför vara berett att dra ned mera på sina utsläpp än exempelvis de kommuner i landet som har tunga industrier.
Hittills har den nya kommunledningen snarast förefallit gå åt motsatt håll. Rörligheten i staden ska upprätthållas av fler privatbilar. Det ska bli fler parkeringsplatser och överlag verkar insikten om att biltrafiken är en av de stora miljöbovarna ha nått kommunledningen.
Visst har utvecklingen mot mer biobränsle drivit på men än så länge är det bara en mindre del av personbilsflottan som drivs med biobränsle. I dagens läge står också denna utveckling och stampar. Det är svårt att säga vilken väg som är mest effektiv att gå.
Det räcker dock inte med en förändring av drivmedlen. Det behövs också en förändrad trafikstruktur. I trafikplanen står det visserligen att gångtrafikanter, cyklister och kollektivtrafiken har högsta prioritet framför privatbilar men i praktiken går det inte att se att utvecklingen går åt det hållet. Bilismen är fortfarande en gynnad trafikform.
Det som kommer att behövas, om Uppsala kommun vill vara med om att följa regeringens klimatmål, är att kollektivtrafiken byggs ut kraftigt det närmaste decenniet. Fler åtgärder kommer att krävas, men trafikens utformning är en kärnfråga för klimatpolitiken.
Nästa år kommer ett nytt trafiksystem med så kallade stomlinjer, linjer som ska gå till och från områden där flest människor bor. Det är en riktigt tanke och en bra början - men bara en början.
Stomlinjerna sägs stå för devisen tänk spår, bygg busslinjer. Jag skulle vilja ändra devisen till "tänk spår, satsa långsiktigt på spårtrafik". Järnvägsnätet kring Uppsala genomgår en spännande utveckling med pendeltåg som gör att man kan bo i Tierp och arbeta i Upplands Väsby.
Det är dags att Uppsala kommun tar steget och gör som så många andra intelligenta storstäder, nämligen återgår till spårtrafik.
Spårtrafik är en trafikform med stor attraktionskraft. Den smutsar inte ned luften, den går säkert, den kräver färre förare än busstrafiken och på lång sikt är den billigare. En spårvagn kostar visserligen avsevärt mer än en buss men där bussen håller i kanske tolv-tretton år kan spårvagnen hålla i 30-40.
Ska regeringen nå målet med sin miljöpolitik krävs kreativt tänkande ute i kommunerna, inklusive Uppsala.
Kersti Kollberg | Fristående kolumnist
kersti.kollberg@telia.com
kersti.kollberg@telia.com