Sänk kapitalskatten och minska därmed också ränteavdragen! Detta förslag lanserade folkpartisten Carl B Hamilton häromdagen, vilket omedelbart satte fart på debatten om en eventuell bolånebubbla. Klart är att hushållen hela tiden ökar sina lån, det brukar vara ungefär med 10 procent om året, även om dagens siffra är något lägre. I längden kan det ju inte fortsätta så.
Hitttills har bostadspriserna stigit och på så sätt gjort det möjligt att låna mer. Men hur länge fortsätter priserna att stiga? Bostadsbristen i storstäderna har gjort att efterfrågan ständigt varit större än tillgången, vilket lett till stigande priser, något som också märks tydligt i Uppsala. Men hur mycket kan priserna stiga? Hur mycket har folk råd att låna? Ett prisfall på bostäder skulle bli förödande för högt skuldsatta hushåll.
Problemet med lånebubblor är att man inte kan vara riktigt säker på att det är en bubbla förrän den spricker, och då är det för sent. Så var det i USA 2008 och man har inte riktigt repat sig ännu. Där får många fortfarande gå från hus och hem eftersom de inte kan betala igen sina lån.
Här har vi ett lånetak på 85 procent, men åtminstone hittills ser man inte någon större effekt av det. Kristdemokraterna och Centern ser inga problem alls, Moderaterna ligger lågt. Alla hoppas att problemet ska försvinna av sig själv så att man slipper besluta om impopulära åtgärder. Att något rödgrönt parti skulle ställa upp på Carl B Hamiltons förslag är otänkbart.
Bankerna har själva åtagit sig att höja kraven på amorteringar, vilket sannolikt kommer att ha en viss effekt. Riksbanken funderar på att höja kassakraven för bankerna, vilket är mindre bra eftersom det drabbar alla, även framgångsrika företag. Ett annat förslag är att Finansinspektionen skulle skärpa kraven på bankernas kapitaltäckning.
Klart är att Riksbanken tänker höja räntan i små steg framöver. Det får naturligtvis effekt, men frågan är ju om det räcker. Riksbankens uppgift är inte i första hand att fundera över lånebubblor utan att anpassa räntan efter inflationen. Och om inflationen håller sig kring två procent i enlighet med Riksbankens mål kan man ju inte dra i väg med räntorna.
Carl B Hamiltons förslag har vissa fördelar. Den svenska kapitalskatten på 30 procent är mycket hög jämfört med många andra länders, vilket hämmar företagsamheten. Sänkt kapitalskatt skulle säkerligen gynna sysselsättningen och stimulera företagsamheten. Det politiska problemet är att man i vårt land inte får ”gynna de rika”. Man kan föreställa sig hur debatten skulle gå om Folkpartiet gick till val på Carl B Hamiltons förslag, och alla andra partier, även Moderaterna, gick emot.
Sänkta ränteavdrag skulle naturligtvis vara effektivt för att minska låneskulderna. Men det är ju samma politiska problem där. ”De fattiga” skulle drabbas hårdast. Så de flesta politiker föredrar säkert att låta bankerna få skulden om något impopulärt måste göras eller bubblan skulle spricka. Bankerna behöver ju inte ställa upp i val.