När demokratin attackeras

Är det värre att attackera politiker än att attackera andra?

Birgitta Ohlsson (FP). Demokratiministern vill skärpa straffen för hot mot förtroendevalda.

Birgitta Ohlsson (FP). Demokratiministern vill skärpa straffen för hot mot förtroendevalda.

Foto: ULF PALM / TT

Uppsala2014-01-27 00:01
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Det beror på vad man menar. Ett hot mot en människa är lika allvarligt som hot mot en annan. Men ett hot mot någon får en ytterligare dimension om det motiveras av att personen utför ett demokratiskt uppdrag, till exempel i riksdagen eller i en kommunal nämnd.

Därför finns det goda skäl för demokratiminister Birgitta Ohlssons (FP) förslag att straffen ska skärpas för den som hotar politiker. Och därför bör justitieminister Beatrice Ask (M), som avvisat samma tanke, tänka efter en gång till. Lagen innehåller redan särbestämmelser om våld och hot mot tjänsteman, om hatbrott och om terrorbrott. I samtliga dessa fall handlar det om brott som syftar till att undergräva själva den demokratiska rättsstatens principer. Rimligen bör hot och våld mot politiskt förtroendevalda – i deras egenskap av just förtroendevalda – betraktas på ett liknande sätt.

Problemet tycks vara växande. Var tredje svensk kommun uppger i en undersökning från Sveriges kommuner och landsting att hot och våld mot politiker förekommit under 2013. Bara en dryg tredjedel av kommunerna har planer för hur man ska förebygga hot eller agera om de inträffar. Bland landstingen tycks beredskapen vara bättre.

En viktig insikt som förmedlas av SKL:s undersökning är att hoten inte nödvändigtvis hör samman med politisk extremism i ordets normala mening. Människor som av någon anledning har tappat fotfästet i verkligheten, eller i den egna vardagsmiljön, kan få för sig att attackera politiker som deltagit i något beslut som man själv ogillar. SKL:s ordförande Anders Knape (M) pekar särskilt ut beslut om sjukhusnedläggningar eller nedläggningar av lokala skolor.

Det utesluter inte att politiska extremistgrupper kan försöka utnyttja sådana frågor för egna syften. Men den allmänna bilden är annars att grupper av detta slag ägnar sig åt ideologiskt motiverat våld (om det nu är rätt ord för de grumliga världsbilder som åberopas). Attacker mot flyktingförläggningar är välkända sedan tidigare. Numera ser vi också attacker mot synagogor och moskéer och attacker på öppen gata mot personer som bör kippa, Davidsstjärna eller huvudduk. Hatsajter på nätet sprider namn och adresser på tänkbara måltavlor, liksom tips på hur man kan gå till väga vid en attack.

Extremister långt ut på vänsterkanten har på motsvarande sätt attackerat Migrationsverkets lokaler och hotat anställda. På vänsterextrema sajter är våldsretoriken knappast mindre påtaglig än på hatsajterna till höger. Ung Vänster tvingades nyligen utesluta medlemmar som sagt sig sympatisera med våldsnätverket Revolutionära fronten.

Under ett år med två stora val och fler extremistgrupper verksamma än på mycket länge är hotbilden självfallet förhöjd. Både polisen och andra myndigheter måste ha beredskap för att möta hot mot det demokratiska systemet.

Läs mer om