I går levererade riksbankschefen Stefan Ingves beskedet att styrräntan sänks med 25 punkter till 0,75 procent. Det var en välkommen julklapp till svensk ekonomi.
En sänkt ränta betyder lägre lånekostnader för privatpersoner och företag, vilket i sin tur leder till ökad köpkraft för dessa. Med ökad köpkraft följer stärkt efterfrågan, vilket i slutändan skapar jobb.
Men det är just lägre lånekostnaderna för privatpersoner som har fått Riksbanken att tveka inför att sänka styrräntan – trots att inflationen i Sverige länge har legat rejält under Riksbankens mål på två procent, och svensk ekonomi har gått på sparlåga.
Orsaken stavas bostadsmarknaden. Prisökningen på bostadsrätter i storstäderna har varit snabb – den privata skuldsättningen har växt.
Flertalet ekonomer har därför varnat för att en bostadsbubbla kan ha uppstått, och att ett plötsligt prisfall – om bubblan spricker – kan få stora konsekvenser för svensk ekonomi. Riksbanken har därför tvekat inför att göra det än billigare att låna.
Samtidigt finns även mycket som tyder på att de allt dyrare kvadratmetrarna, i de populära områden där jobben och högskolorna finns, har en alldeles naturlig förklaring: Det byggs för lite i förhållande till den stora befolkningsökningen där.
Problemet med hushållens skuldsättning är således främst en politisk huvudvärk. Ett ökat bostadsbyggande skulle dämpa efterfrågetrycket. Här måste nuvarande och kommande regering våga ta krafttag.
Avreglerade hyror behövs, liksom förenklade tillståndsprocesser vid byggande.För att uppmuntra till rörlighet på bostadsmarknaden – samt hämma lånetillväxten – bör avskaffad vinstbeskattning vid bostadsförsäljning, minskade ränteavdrag, samt ett införande av amorteringskrav, även övervägas. Det är således knappast Riksbankens uppgift att hantera bostadskaoset.
Ingves och hans kamrater gör rätt i att sänka räntan i en tid med låg inflation och knackig efterfrågan.Eller som de själva skriver: ”Inflationen har blivit oväntat låg och trots återhämtningen bedöms inflationstrycket det närmaste året bli tydligt lägre jämfört med den senaste bedömningen i oktober.”.
Just det. Inflationen är precis vad Riksbanken ska fundera på. Bostäder, och växande belåningsgrad, är upp till politikerna att vecka pannan över.
Det verkar finnas en utbredd beröringsskräck med bostadsfrågan inom svensk politik, men ju längre man väntar, desto större växer sig problemen.