När tidens kontinentalplattor kolliderar
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men inte bara religioner har styrt utvecklingen. Furstar, politiker, konstnärer och över huvud taget människor med resurser och maktmedel har alla påverkat och utformat sin omgivning. Fram till dess telefonen uppfanns var kulturella skillnader inte särskilt bekymmersamma. I den tekniska utvecklingens svallvåg har dock problemen fördjupats. Tidigare var det föga oroande att jordens olika kulturer föreföll att flyta runt på sina egna "kulturella kontinentalplattor". Sällan kolliderade de, bara tillfälligtvis i historien hakade de tag i varandra och ett visst oväsen kunde uppstå och möjligen ett och annat mindre kulturellt jordskred.
Attilas hunner svepte fram med dödens sablar över Östeuropa. Islam steg fram som en krigisk religion i Mellanöstern och Nordafrika i mitten av 600-talet, utan skiljelinje mellan stat och religion. Kristendomens korsriddare erövrade i Jesu namn. Senare kom kolonialismen att tillfoga andra kulturer djupa sår som ännu inte har läkt.
Så länge kulturerna i allt väsentligt byggde på jordbrukarsamhällets förutsättningar kom dock olikheterna inte att spela någon större roll. Visst förekom kulturutbyte, men då närmast i form av exkursioner där man tog med sig det man fann intressant eller exotiskt. Det var således inte något som hindrade att hela regioner utvecklades annorlunda än sina grannar. Man kan, om man så vill, placera in nu existerande kulturer i olika tidsdimensioner, bara man då kommer ihåg att perspektivet är europeiskt och att tidsbestämningen styrs av vår egen kulturella utveckling. Med en sådan utgångspunkt kan man säga att vissa regioner fortfarande vistas i en tid som påminner om europeisk medeltid före renässansen. Andra
områden tycks inplacerade i ett europeiskt sexton- eller sjuttonhundratal där man ännu inte upplevt den franska revolutionen. Arabvärldens förhållanden präglas av att en jordägande överklass innehar all makt och att medelklassen med intellektuella grupperingar är liten eller nästan saknas.
Det som nu sker i den nya globala världen, underkastad mediernas revolution, är omvälvande. Möjligheterna för olika kulturer att samexistera i olika tidsvärldar utraderas plötsligt, hänsynslöst och abrupt. De kulturella tidskontinentalplattorna tvingas samman, brakar ihop och måste med ens överlappa varandra. Laptops, 3G-mobiler, digitalkameror, dvd-skivor, mp3-spelare, pod-radio, webb, mess, chattar, bloggar, hemsor, triple play, allt detta placerar hela världen på våra tangentbord. Enstaka individer kan fortfarande dra sig undan och hitta en fristad, men för samhällen och kulturer är isoleringens tidevarv sedan länge förbi.
Det är slående hur hårt knutna vi är till vår egen tidsdimension och till livet på vår egen tidskontinentalplatta. Det leder till att vi är fyllda av en utmanande arrogans. Vi tvivlar sällan på att västvärldens utveckling de sista hundra åren skulle kunna vara annat än positiv. I Sverige är vi övertygade om att andlighet, bildning och god uppfostran väger lätt mot behoven att intensifiera det vi kallar för "utveckling" och "välfärd". Det bekymrar oss föga att när välfärden ökar tycks allt fler fara illa och allt färre väl.
Troende muslimer upplever att västliga medier utför ett generalangrepp mot det samhälle och de värderingar man hittills levt med. Framför allt när anfallet från västvärldens mediala och marknadsmässiga stormtrupper övergår till att genomföras rent fysiskt med militära maktmedel.
Vi borde således besinna oss, när vi kritiserar dem som bygger och bor på andra kulturella tidskontinentalplattor. Många av dem är samtida med vår mormors eller farfars föräldrar. En djupare kunskap om vår egen historia skulle kunna förse oss med det språk med vilket vi kunde ropa till människorna på den andra tidsplattan, dem som vi så plötsligt möter här och nu men som faktiskt lever i en annan och främmande tid.
Vi sörjer ofta nostalgiskt det vi förlorat medan tiden gick. Vår egen kulturella tidskontinentalplatta behöver således inte i alla avseenden alltid vara bättre än dem vi nu kolliderar med. Den är bara annorlunda.