Politik på Balkan måste inte vara nationalistisk. Väljarna i Kroatien belönade i helgen president Stipe Mesic med en storseger i presidentvalets första omgång just för att Mesic brutit med den destruktiva nationalism som under hela 90-talet präglade kroatisk politik.
Med några få röster till hade Mesic nått över 50 procent och blivit omvald redan i förs-ta omgången. Men ingen av konkurrenterna fick mer än 20 procent. Det enda som kan hota Mesics seger i den andra valomgången är om många väljare tar utgången som så självklar att de inte bryr sig om att rösta.
När Kroatien bröt sig ur det sönderfallande Jugoslavien 1991 föll statsmakten i händerna på nationalistpartiet HDZ och dess ledare, exgeneralen Franjo Tudjman. Även om oppositionspartier tilläts så blev landet i praktiken en auktoritär enpartistat och Tudjman konspirerade öppet med Slobodan Milosevic om att dela upp Bosnien mellan Serbien och Kroatien.
Tudjmans död 1999 öppnade fördämningarna. Socialdemokrater och mittenpolitiker vann det snabbt utlysta parlamentsvalet och liberalen Mesic vann presidentvalet på löftet att göra Kroatien till en normal europeisk demokrati och EU-medlem.
Som president har Mesic avvecklat Tudjmans gamla maktapparat, brutit landets politiska och ekonomiska isolering och fått klartecken från EU att inleda medlemskapsförhandlingar i mars i år.
Missnöje med de nya regeringspartiernas svårigheter att snabbt få fason på den svårt nedkörda ekonomin ledde till att HDZ lyckades reorganisera sig och vinna parlamentsvalet 2003. Men partiet försöker i dag skaka av sig arvet från Tudjman och har i praktiken anslutit sig till den politik som bl a Mesic företräder.
Precis som i andra f d kommunistländer verkar alltså utsikten till EU-medlemskap med stor kraft för moderation och realism inom alla politiska partier som vill uppfattas som regeringsdugliga. I kampanjen inför helgens presidentval har HDZ:s kandidat, vice premiärministern Jadranka Kosor, upprepat samma budskap som Mesic. Den tredje huvudkandidaten, en populistisk affärsman, försökte anslå mer nationalistiska tongångar och slogs ut av väljarna.
EU har ju inte mycket till gemensam utrikespolitik. Men genom sin blotta existens har EU en genomgripande inverkan till det bättre i de länder som hoppas få komma med i gemenskapen - Turkiet, Rumänien, Ukraina och Kroatien är bara några exempel. Ett stabilt och demokratiskt Kroatien, med tillträde till EU-samarbetets alla delar, kommer att bidra till en positiv utveckling också i andra delar av det gamla Jugoslavien.