Hon blev inkryssad i EU-parlamentet och har vittnat om hur partikamrater har försökt sabotera hennes EU-skeptiska kampanj. Om uppgifterna stämmer att hon har motarbetats av folk högt upp i hierarkin bör partiledningen agera strängt. Anna Hedh placerades på en lista inför ett val och har därmed godkänts av partiet som en tänkbar företrädare.
Anna Hedh och Sören Wibe försöker nu, väl medvetna om att det gäller att föra fram sin bild av verkligheten för att styra debatten, hävda att orsaken till socialdemokraternas historiskt dåliga valresultat beror på att EU-negativa socialdemokrater inte har fått någon plats i partiet.o
Sören Wibe är professor i nationalekonomi och bör därför vara van vid att utsätta argument och fakta för ingående granskning. Gång på gång hävdar han, dock utan att någonsin visa belägg för sitt påstående, att en majoritet av både medlemmar och väljare är EU-skeptiska. Ändå visade SVT:s valundersökning det motsatta: en överväldigande majoritet av s-väljarna säger ja till EU; vid en omröstning om EU:s nya grundlag skulle fler rösta ja än nej; och av dem som i söndags tog en s-valsedel valde en majoritet att i höstas rösta ja till euron.
Anna Hedh fick 30 000 kryss, vilket är precis fem procent av de 600 000 som röstade på socialdemokraterna. Men även hon anser sig företräda "den majoritet" av s-väljarna som är EU-skeptiska. Att EU-positiva Åsa Westlund fick 40 000 kryss säger egentligen allt om Anna Hedhs argument.
Det är tydligt att det i inställningen till EU finns en stor splittring inom socialdemokraterna - en splittring som också återfinns i andra partier, främst kristdemokraterna och i ökande utsträckning även miljöpartiet. Resultatet har hittills blivit att s-företrädare helst har talat mycket tyst om EU. Det är den främsta orsaken till att kunskaperna om EU - tvärtemot vad Sören Wibe påstår - är mycket låg i Sverige.
Många valde att inte rösta i söndagens val för att de inte kände sig insatta i vad valet handlade om. Den orsaken var vanligare i Sverige än i något annat EU-land. Och undersökningar från förra året, genomförda av bl a EU-kommissionen, visade att svenskarna visste minst av alla EU-folk om framtidskonventet och det arbete som ledde fram till förslaget om ny EU-grundlag.
Socialdemokraternas problem är alltså inte att nej-sägare inte ges utrymme i partiet. Det förhåller sig snarare tvärtom. EU-frågan är ingen liten perifer sakfråga där det i längden är möjligt att tycka annorlunda än sitt parti. Beslut i EU påverkar den svenska vardagen. Den svenska politiska vardagen påverkar EU.
Socialdemokraterna måste bestämma sig för vad man vill att EU ska göra, hur politiken ska se ut och sedan driva frågorna framåt. Politiskt ledarskap handlar inte - vilket Anna Hedh tycks tro - om att sätta upp ett blött finger i luften. Det handlar om att stå för vissa värderingar och kämpa för dessa. Det som binder samman ett parti är just dessa värderingar, inte ett hopkok av sakfrågor utan inbördes sammanhang.
De socialdemokrater som inte längre känner sig hemma i partiet får helt enkelt, som Nils Lundgren, bilda ett nytt parti - eller söka sig till något av de EU-negativa som redan finns.