Vad skulle resultatet bli om Junilistan förvandlades till septemberlista och ställde upp i valet 2006 så som Nils Lundgren nu hotar med om det inte blir någon folkomröstning? Det är en fråga som kan få stor betydelse för den kommande valrörelsen.
Junilistan har bara en fråga på sin agenda: folkomröstning om EU:s grundlag för att göra EU till en mellanstatlig organisation utan makt. Om alla andra partier på ett naturligt sätt hade vävt in EU i resten av sin politik skulle Junilistan inte ha en chans.
Bäst har centerpartiet lyckats. Med sin satsning på federalism har partiet en klar och lättfattlig EU-politik. Frågor ska avgöras på lägsta möjliga nivå. Men gränsöverskridande frågor ska avgöras på EU-nivå. Folkpartiet är sedan länge det mest EU-entusiastiska partiet. Vänsterpartiet och miljöpartiet har båda utträde ur EU i sina partiprogram. Det är klart och tydligt.
Men för moderaterna och framför allt socialdemokraterna är EU ett bekymmer. Den moderata partiledningen slits mellan entusiasm för den globala och europeiska marknaden och en konservativ motvilja mot att släppa det nationella perspektivet. Resultatet har blivit en något oklar linje.
För socialdemokraterna är EU ett ständigt smärtande sår. Partiledningen vacklar mellan entusiasm och en taktiskt motiverad skeptisk hållning. Partifolket är splittrat på alla nivåer. Inte blev det bättre av två katastrofala valnederlag, eurovalet och valet till EU-parlamentet.
Socialdemokrater på vänsterkanten kan demonstrera sin motvilja mot EU genom att rösta på vänsterpartiet eller miljöpartiet. Men socialdemokrater som inte gillar socialism kan erinra sig att Nils Lundgren faktiskt var socialdemokrat innan han startade Junilistan. Missnöjda borgerliga väljare, som är skeptiska till EU, skulle möjligen komma ihåg att Lars Wohlin var moderat. Men mycket talar för att socialdemokraterna skulle vara det parti som förlorar mest till junilistan i ett riksdagsval.
Den verkliga mardrömmen skulle vara att Junilistan blir tungan på vågen i riksdagen efter valet 2006. I dag vill Nils Lundgren inte säga om hans parti skulle stödja en borgerlig eller en socialdemokratisk regering. Ett sådant besked skulle naturligtvis tvingas fram i valrörelsen. Men oavsett om svaret skulle bli det ena eller det andra skulle resultatet bli kaos. Ett parti som inte har ett partiprogram blir fullständigt oberäkneligt. Resultatet skulle bli oförutsägbara och motsägelsefulla beslut och i längden sannolikt nyval.
Det kan finnas en risk för att Göran Persson blir så nervös inför detta obehagliga alternativ att han föredrar att få bort den besvärliga EU-frågan från valrörelsen genom att plötsligt ändra sig och förorda en folkomröstning före valet. Men ännu finns inga tecken på det.
Det svenska partisystemet är inte en gång för alla givet. En omstrukturering kan bli nödvändig. Men bevara oss från ett nyckfullt enfrågeparti som i riksdagen skulle få ett avgörande inflytande över svensk politik! Det vore att välja den kortaste vägen till katastrofen.