Inte heller denna gång var det någon som viskade fram ett ”tack” till kung Carl Gustaf när Nobelprisen delades ut. Senast en svensk belönades var 2000, då Arvid Carlsson tilldelades medicinpriset. Före dess var det 1982, då Sune Bergström och Bengt Samuelsson belönades inom samma område, fysiologi och medicin.
USA har kraftigt dominerat de vetenskapliga prisen under senare halvan av 1900-talet. På senare tid har pristagarskaran blandats upp något med andra nationaliteter, men det beror mer på globaliseringen. Det är fortfarande amerikanska universitet som dominerar.
Egentligen borde ett land av Sveriges storlek kanske inte ha mer än någon, högst två, pristagare per decennium. Vi ligger också före exempelvis Italien och Kanada i antalet fysikpris.
Men läget kan faktiskt vara värre än det ser ut i listorna. Betänk till exempel att Arvid Carlsson gjorde sina avgörande upptäckter under 1950-talet. Frågan är om någon svensk har förutsättningar att spela en lika avgörande roll inom forskningen under de närmaste 40 åren?
Den svensk som skulle kunna komma i fråga för ett Nobelpris år 2050 har sannolikt gått i förskolan ungefär när personaltätheten var som lägst på grund av besparingar. På detta följde nio år i en internationellt sett både gammalmodig och kravlös skola. Omkring 2010 visade en jämförande studie med andra länder (Pisa) att han eller hon halkat efter kraftigt på områden som läsförståelse, matematik och naturvetenskap.
Sedan kanske eleven hamnar på en gymnasieutbildning som inte passar. Han eller hon väntar sedan några år med högskolestudierna. Samtidigt, i ett annat land, doktorerar konkurrenten om Nobelpriset 2050.
Bilden är förstås något överdriven då Sverige vimlar av forskare som är både talangfulla och målmedvetna. Men faktum är ändå att ett Nobelpris kan sägas vara summan av att alla får chansen och hög kvalitet genom hela utbildningssystemet, från förskola till forskning.
Det finns numera en bred enighet i riksdagen om att problemen i skolan kan och bör rättas till, att vi ska ha en kunskapsskola. Detta är, som nyligen påpekats i debatten, inte gjort i en handvändning. Att vi har ett antal förlorade decennier inom grundskolan är något vi helt enkelt får acceptera.
När skolan väl hamnat på rätt köl igen ställs Sverige inför nästa problem, som vi delar med övriga EU: Varför har USA, med halva EU:s befolkning, tre gånger så många universitet bland världens 20 främsta?
På UNT Debatt (2/8) pekade fyra ledamöter i Kungl Vetenskapsakademien på flera avgörande skillnader gällande forskningens struktur. USA är smidigt där EU är stelbent. Samarbete mellan olika discipliner är vanligare. Det är sannolikt mycket som måste rivas upp och göras om. Men vägen mot Nobelpris börjar med kvalitet redan i första klass.