Nordisk körklang ljuder återigen i staden
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Jag råkar veta att det i högsta grad är levande musik, det är den danske dirigenten (för övrigt välkänd i Uppsala) Bo Holten som leder en körverkstad med renässansmusik, en av de många körverkstäder som pågått i stan denna vecka.
Det är Nordklang som möts, ett evenemang som återkommer vart tredje år och som samlar körsångare från hela Norden.
Det var förra ordföranden för Sveriges Körförbund tillika förra talmannen Birgitta Dahl som med fast hand förde körmötet till Linnéyrans Uppsala.
Och inte bara sång ljuder från deltagarnas läppar utan lika
mycket lovord över staden.
Uppsala bjuder med hela famnen, sa Körförbundets nye ordförande Bengt Hall och många sångare uttryckte sin stora förtjusning över att få sjunga i universitetsaulan.
Hela det blommande Uppsala och den store jubilaren Linné i Hans Odöös gestalt gladde också många körsångare.
Det är nästan så att man som gammal Uppsalabo blir lite generad över allt beröm. Är det verkligen så bra?
Inte sedan skandinavismens dagar under förra delen av 1800-talet har väl körsången fått sätta sin prägel på staden som nu sker denna vecka.
I torsdags stämde minst 400 nordiska sångare upp En vänlig grönskas rika dräkt och Tjuv och tjuv det ska du heta på Stora torget till många Uppsalabors oförställda häpnad och den som lite senare gick över S:t Olofsbron kunde på bryggan vid Fjellstedtska se körledaren Mats Nilsson dirigera samma 400 sångare, stående på motsatta sidan ån.
Två stora skillnader råder dock mellan 1800-talets sångarmöte och 2000-talets: då var det bara män som träffades och sjöng. I dag är ungefär 70 procent av Nordklangdeltagarna kvinnor.
Då var körsången en i första hand akademisk eller kyrklig angelägenhet.
I dag är blandningen enorm, från kammarkören på färöiska Torshavn till gospelgrupper i Danmark, vokalensembler från Finland för att bara nämna några få.
Det går inte heller att bortse från den kommersiella aspekten av detta stora körmöte. Alla måste sova någonstans, äta frukost, lunch och kanske middag och man vet att särskilt kvinnor gärna shoppar när de reser.
Uppsalas positiva turistintäkter ökar alltså ytterligare - utan att några utgifter som bevakning, polisingripanden eller andra våldsförhindrande åtgärder måste vidtas.
Dessutom får Uppsalaborna gratis underhållning oavsett om de väntar på bussen på Stora torget, vandrar i Linnéträdgården eller går upp till universitetsaulan på kvällen.
Ojojoj! Uppsala är verkligen fantastiskt! Men, men, tänk om vi drabbas av kollektiv hybris?
Då är det ju för väl att vi kan kyla av oss vid exempelvis nästa kommunfullmäktige då Uppsalas alla brister och problem med all säkerhet kommer att belysas!