Giorgos Papandreou kan trösta sig med att han inte är den förste grek som driver planlöst på havet, hjälplöst utlämnad till högre makter. En känd anfader kom så gräsligt ur kurs under sin korta seglats mellan Troja och Ithaka att hemfärden krävde tio år, och hans besättning ansattes under resans gång av allt från enögda råskinn och knarklangare till stenkastande kannibaler och skönsjungande damer med lömska baktankar.
Nu tar Papandreous resa förhoppningsvis inte ett decennium att avsluta, och kanske får man byta kapten några gånger på vägen, men det viktiga är att Grekland till sist når sin trygga hamn.
Torsdagens EU-möte gav Grekland ny vind i seglen, och lär ha lett till många lättade suckar i Aten. Unionens ledare har nu enats om att erbjuda Papandreous regering ett ytterligare stödpaket om sammanlagt 159 miljarder euro, men beslutet satt långt inne, med extrem irritation i flera stater över Greklands halvhjärtade åtstramningsprogram.
Papandreous socialistparti och oppositionen, ledd av högerpartiet Ny demokrati, bär bägge skuld för landets svåra läge. Men medan Papandreou i regeringsställning tagit ansvar för att försöka lösa problemen, har Ny demokrati ägnat sig åt destruktivt röstfiske. Premiärministern har tvingats kryssa mellan bankrutt och regeringskris, som mellan Skylla och Charybdis, och det är med knapp nöd han har undgått bägge.
Ett sammanbrott för den grekiska regeringens ansträngningar hotar inte bara det egna landet, utan också övriga Europa. Fler bräckliga ekonomier står på tur: Irland och Portugal i första hand, men också länder som är alldeles för stora för att kunna räddas, om oturen skulle vara framme: Spanien, Italien. Finansmarknaderna är dessutom fortsatt känsliga för stötvågor från USA.
Denna risk för regional ekonomisk katastrof är det enda som övertygat de knotande EU-ledarna om att fortsätta skyffla pengar in i Papandreous penningslukande förvaltning, och leverera ett stödpaket som överträffade förväntningarna. Grekland ska föras ut ur den omedelbara krisen, men också ges möjlighet att på längre sikt börja betala av sina gigantiska skulder — annars kan inte heller övriga Europa sova lugnt.
Papandreou säger sig nu kunna minska statsskulden med kring 26 miljarder euro till 2014, men det återstår att se om kalkylerna tål den politiska verklighetens prövningar. Risken är att EU-stödet återigen tas av oppositionen till intäkt för att man kan slå av på reformtakten, och att den interna politiska krisen förvärras. Papandreous egen kommentar var uppmuntrande, men visar var grundproblemet ligger:
— Vi är ett stolt folk, ett kreativt och hårt arbetande folk. Det enda vi ber om är att få göra stora förändringar i vårt land och vi tänker implementera de här förändringarna.
Nå, det är nu knappast omvärlden som hindrat Grekland från att genomföra några förändringar. Ytterst hänger alla ansträngningar för att stävja finansoron på de nationella regeringarnas förmåga att ta ansvar för sin egen ekonomi, och även om EU-stöd kan köpa tid, så är det bara om Grekland får pli på pengarna som det finns hopp om en lösning.
Nu har Papandreou fått de gynnsamma vindar han bett om — då gäller det att han själv lyckas hålla rätt kurs i fortsättningen. I övrigt får vi alla, som de gamla grekerna, förlita oss på gudarnas goda humör.