Nu försvinner staden på slätten
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Läser man Lars Lamberts nyutkomna bok om fotografen Gunnar Sundgren vittnar bilderna om Uppsala under andra halvan av 1800-talet och första halvan av 1900-talet om en stad som ömsar skinn från att vara den lilla borgerliga staden med en stor domkyrka och ett stort universitet till en folkhemsanpassad stad med modernistiska inslag.
Översiktsplaneförslaget däremot försöker forma en framtidsstad där fler och fler människor lockas att bosätta sig för att ge staden större och större skatteunderlag. I jakten på framtiden verkar man glömma minnet av de sekler som formade staden. Bostäder ska byggas varhelst det finns minsta möjlighet. Att miljöer som format staden då försvinner talas det inte om.
Staden på slätten var länge en benämning om Uppsala. I dag verkar "staden på slätten" förpassad till politikens och planerarnas sophög.
Fullföljs föreliggande översiktsplaneförslag kommer området öster om Kungsängen och Årike Fyris att bli kringbyggt. För att staden ska "läkas ihop" kommer Hovstallängen söder om Kungsängens gård att bebyggas - men bara för riktigt stora företagsetableringar, som det heter i planförslaget. Ska Ikea bygga sitt nästa gigantiska varuhus där när det nuvarande är för litet om några år, kanske?
Kungsängsliljorna, som är ett lagfäst riksintresse, smäller inte så högt gentemot andra, uppenbarligen mäktigare intressen. Är länsstyrelsen, som statens förlängda arm i Uppsala län, verkligen med på de noterna?
Att allmänheten bjuds in att uttrycka åsikter om utbyggnaden av Uppsala är tacknämligt. Frågan är bara hur stort inflytande en vanlig Uppsalabo, utan någon anknytning till politiskt parti, förening eller annan organisation, egentligen har. Och har ens föreningslivet som lägger ned mycken möda på att skriva remissyttranden någon reell makt att påverka?
Man kan också fråga sig om det verkligen är kommunfullmäktige som har sista ordet i processen. Det högsta politiska organet i kommunen lägger alltför ofta över ansvaret på utformningen av bebyggelsen på byggföretagen vilket gör att den verkliga utbyggnaden rimmar illa med Översiktsplanen. Det ger oss Uppsalabor många överraskaningar.
Gula stigen, naturstigen från Stadsträdgården till Vårdsätra, har ju trängts ihop till ett minimum. Vem har bestämt det?
Och de gamla riktlinjerna som gick ut på att Gränby backar skulle vara det stora grönområdet i öster, dem har senare tiders kommunpolitiker omsorgsfullt glömt bort. Hållbarheten i utbyggnaden är satt på undantag.