Nu handlar det om Syrien
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
et terrordåd som dödade Libanons förre premiärminister Rafiq Hariri och en rad andra personer kan få effekter för hela Mellanöstern. Och det handlar inte i första hand om Libanon utan om Syrien - och kanske om Iran.
Syrien har inte erkänt något ansvar för attentatet utan tvärtom i starka formuleringar tagit avstånd från det. I stället har en hittills okänd grupp vars språkbruk för tankarna till al-Qaida tagit på sig ansvaret. Men frågan är om denna grupp ens existerar - logiken i den situation som föregick terrordådet talar starkt för någon form av syrisk inblandning.
Libanon har i praktiken varit en syrisk lydstat sedan syriska trupper 1976 gick in i landet för att tvinga fram en vapenvila efter det förödande inbördeskriget. Den syriska närvaron har onekligen medfört en viss stabilitet, men också en stigande irritation hos libaneser som sett hur Syrien efter hand har byggt ut sin kontroll och sin militära närvaro.
Rafiq Hariri var en ledande talesman för denna kritik och var dessutom i hög grad personligen inblandad i Libanons ekonomiska återuppbyggnad. Inför det parlamentsval som ska hållas i maj hade Hariri, som ledde en sunnimuslimsk gruppering, bildat allians med två andra inflytelserika krafter, druserna under Walid Jumblatt och den maronitiske ärkebiskopen. I Libanon, där politikens villkor avgörs av balansen mellan olika konfessionella grupper, skulle en sådan allians mycket väl kunna vinna parlamentarisk majoritet.
De tre ledarna har alla krävt att de nu 15 000 syriska soldaterna ska dras tillbaka. En ny libanesisk regering skulle säkert få omvärldens stöd för att tvinga Syrien att upphöra med sin inblandning i landet. Om Libanon på detta sätt återfick sin fulla suveränitet så skulle resultatet också kunna bli att landet följde Egyptens och Jordaniens exempel och erkände Israel - ett naturligt steg, i synnerhet om en ny fredsprocess mellan israeler och palestinier verkligen tar fart.
Att erkänna Israel har hittills varit en ideologisk omöjlighet för regimen i Damaskus, som dels utgår från det arabnationalistiska Baathpartiet som också var Saddam Husseins plattform i Irak, dels sedan många år har ett strategiskt samförstånd med Iran och allmänt anses stödja terroristgrupper. Enstaka försök av landets nye president att bryta sig ur denna politiska ram har förekommit, men aldrig fullföljts.
Ett fredsavtal mellan Israel och Libanon skulle ännu mer än nu utestänga Syrien från inflytande i regionen och samtidigt ytterligare komplicera frågan om de syriska Golanhöjderna som Israel ockuperade i sexdagarskriget 1967.
Fortfarande finns inga bevis för att attentatet mot Hariri var inspirerat från Syrien. Men både libanesiska oppositionsgrupper och internationella analytiker har dragit samma slutsats. Det har även USA som länge betraktat Syrien som en "skurkstat" och nu tagit hem sin ambassadör från Damaskus.
För att motverka det växande trycket har Syrien nu bildat en "gemensam front" med Iran. Exakt vad denna front ska åstadkomma är svårt att veta och alliansen lär knappast öka förståelsen för den syriska regimen i resten av arabvärlden, där de styrande genomgående är sunnimuslimer medan Iran styrs av präster från islams andra huvudriktning, shiiterna.
Det är fullt troligt att alliansen mellan Syrien och Iran bara leder till att det amerikanska trycket mot både regimerna ökar. Obemannade amerikanska spaningsplan utfors-kar nu områden i Iran där anläggningar för kärnvapenproduktion kan finnas.
Även om ett amerikanskt angrepp mot Iran inte förefaller sannolikt - eller ens genomförbart - så är det fullt möjligt att USA försöker avbryta det iranska kärnvapenprogrammet genom att attackera utvalda mål från luften. Om Iran kan förknippas med syriska försök att genom terror förhindra maktväxling i Libanon eller störa en ny fredsprocess mellan israeler och palestinier så lär det bara öka det amerikanska intresset för att på ett eller annat sätt markera var gränsen går.
Vreden bland Hariris anhängare över mordet är stark och riktas helt mot Syrien och Syriens allierade i Libanon. Hålls valet som planerat kan resultatet mycket väl ändå bli det som attentatsmännen ville förhindra. Och om Syrien är skyldigt har landets ledare än en gång gjort en allvarlig felkalkyl.